En roman skriven i glädje
Fotboll, popmusik och tjejer. Fredrik Ekelunds återvänder till en lycklig barndom i en ny, självbiografisk 60-talsskildring.
TRIXAR I BARNDOMSLAND. För Fredrik Ekelund är fotbollen central.
Foto: Drago Prvulouvic/Scanpix
Fadevår, tack för ljuset! är skriven med ett barns infallsrika berättarstil, nedsänkt i en tid då fotboll hette "fopoll" och egentligen "ejänkligen". Startpunkten, berättar han, var en bild i huvudet, en inflygning över kvarteren dit familjen flyttade från Sundsvall 1963. Att skriva boken var att försöka fånga ljuset i den bilden. Men allt var inte bara ljus. Fredrik Ekelund drabbades tidigt av en mental kollaps och fick flera gånger uppsöka barnpsykiatrin. Anfallen, som i boken beskrivs som existentiella sammanbrott, skulle återkomma även längre fram i livet. - Jag var elva första gången det hände. Men så kom det tillbaka när jag var 16, 19, 21, 23 och 27. Då trodde jag att det var helt kört. Men sedan dess har det varit rätt bra. Jag tror inte mina klasskamrater märkte av det. För dem är det nog en chock att läsa det här. Var det svårt att exploatera de delarna av ditt liv? - Det kändes inte helt lätt. Det har varit så otroligt privat. Men ska jag skriva om något som är verkligt, då måste jag ner i de upplevelserna. Förmodligen har de präglat mig mer än något annat, och förmodligen är de också skälet till att jag skriver. - Att skriva handlar om att leka och läka. Leka med orden, och läka den sorg som föddes där. Frispråkig
Det Malmö som skildras i boken är ett Malmö med enorm framtidstro. Efter ett 1980-tal i mörker genomgår staden i dag en liknande expansion. Skillnaden, menar Ekelund, är att de sociala motsättningarna är mycket svårare nu. Fredrik Ekelund är frispråkig, vägrar ta politiska hänsyn, och är bekymrad över den beröringsskräck som han anser att det offentliga Sverige har inför de problem som har uppstått med en misslyckad integration. Resultatet tror han blir ett Sverigedemokraterna med vågmästarroll i riksdagen efter den 19 september. Ingen nostalgiker
- Då får vi en väldigt knepig situation. Men det är inte bara SD som bär skuld till det. Man hade kunnat rycka den frågan ur deras händer för tio år sedan, men nu är det för sent. Bättre förr? I boken skriver han att han inte ville lämna barndomen. Han medger att han är en samlare, och att skildringen har handlat om att föreviga något som han vill ha kvar. Men han vill inte kalla sig nostalgiker. - Vi lever här och nu, det är här vi kan göra något. För mig är nostalgi att sörja spillda möjligheter. Det gör inte jag. Jag har skrivit det här i glädje, och nu jag vill framåt.
Fredrik Ekelund Ålder: 56 Bor: Limhamn i sydvästra Malmö Familj: Sambo och barn. Yrke: Författare och skribent, aktuell med den självbiografiska barndomsskildringen Fadevår, tack för ljuset! Har tidigare givit ut ett tiotal romaner, bland annat M/S Tiden, Jag vill ha hela världen! och Stuv Malmö, kom! Nu arbetar han på en kriminalroman. Fritid: Spelar bland annat fotboll och schack. "Det är över huvud taget mycket idrott. Det är dödsskräcken, rädslan för att bli gammal."
Så jobbar vi med nyheter