En samhällsapparat på helspänn

Han pratar med professorer, mormoner och barfyllon, han diskuterar den amerikanska konstitutionen med progressiva och konservativa, besöker Mark Twains barndomshem i småstaden Hannibal och stirrar ned i det storslagna Grand Canyon. Det har blivit en tät och späckad bok av resan, omsorgsfullt skriven och researchad. Mycket beror nog på det lyckade perspektivet. Forsgård skriver i förordet att han inte varit ute efter att berätta om det excentriska Amerika, som redan är så söndertröskat. Han har inte velat göra en "Freaks, Fatties, Fanatics and Faux Culture Excursion", den benämning som journalisten Garrison Keillor myntat apropå storögda och exotiserande européer som kommer till USA. (För ett aktuellt exempel: se Filip och Fredriks, i och för sig underhållande, serie 100 höjdare i USA på Kanal 5.) Även utan den blicken kan man vara säker på att stöta på mycket som är nog så märkligt och svårförklarat. Ett viktigt inslag i Heartlands är dödsstraffet. Målet med resan är nämligen ett möte med den - förmodligen felaktigt - dödsdömde fången Scott Nordstrom. På vägen dit stöts och blöts frågan med såväl förespråkare som motståndare till straffet. Forsgård är emot det, vilket han heller inte sticker under stol med. Hans sysslande med ämnet blir likväl inte något sökande efter att bekräfta en på förhand fastslagen tes. Även de djupt reaktionära bjuds in i samtalet. Och takhöjden känns fri, särskilt med svenska mått mätt. Man säger vad man tycker och ägnar sig inte åt självcensur. Dödsstraffet, konstaterar Forsgård, åtnjuter ett stort folkligt stöd, men tittar man närmare så kan man också se att allmänhetens kunskap om det ofta är full av luckor. Framför allt finns det en övertro på de rättsskipande organens kompetens. Mot detta ställs siffrorna om de många oskyldigt dömda och uppgifter om att antalet avrättningar ökar med uppåt 25 procent de år då det hålls guvernörsval. Den som vill bli omvald får se till att öva på sin grymhet. Många av de författaren träffar, både på höger- och vänsterkanten, talar om brytningen med den amerikanska konstitutionen. Synen på fri- och rättigheter har gradvis förskjutits, hamnat i skymundan. Man har till exempel ruckat på habeas corpus - att ingen ska kunna dömas till fängelse utan att först ha fått en ordentlig rättegång. Vetskapen om Guantánamo lämnar ingen ro. De mest hårdföra neokonservativa försvarar förstås det mesta som Bush den yngre gör, men det finns även en betydande mängd republikanska väljare hos vilka missnöjet med den sittande regeringen är stort. Regeringen Bush har styrt landet i en riktning där man inte längre känner igen sig. Det tycks finns en märklig kluvenhet i det amerikanska kynnet, om man kan prata om ett sådant. Samtidigt som människor är utsatta för en massiv påverkan från marknadskrafter, tankesmedjor och politiskt håll, och naturligtvis är någon slags produkt av det klimatet, så hyser många en välgrundad misstänksamhet inför överheten. Man litar inte på storebror, vilken skepnad han än kommer i. Och samtidigt som USA är frihetstörstande och vurmar för individens självständighet är hela samhället inordnat på så vis att farorna till varje pris ska elimineras. Det kan man bland annat se i en lustig episod där Forsgård ska tända lyset i taket på hyrbilen och i stället kommer åt en larmtelefon som utan hans vetskap ringer upp en servicestation. Plötsligt fylls bilen av en kvinnlig röst som undrar om han är i nöd och i behov av polis eller ambulans. Somliga skulle nog se det som högteknologi i framkant, andra som ett utslag av en samhällsapparat som ständigt är på helspänn.

En samhällsapparat på helspänn

Under sju veckor sommaren 2007 reser den finlandssvenske idéhistorikern Nils Erik Forsgård genom USA, från Maine på östkusten till Arizona i sydväst. Med tåg, bil, buss och flyg.