En seger över framgången
Miljontals läsare och allt mindre tid att ägna åt skrivandet. Framgången kan få absurda effekter för en författare.
NORDISK PRISTAGARE. Tillsammans med sina mödrar blir män små igen, konstaterar Per Petterson, som ägnar sig åt den relationen i sin senaste prisbelönta roman Jag förbannar tidens flod som nu kommit på svenska. Hans förra Ut och stjäla hästar blir just nu film i Norge. Foto: Fredrik Persson/Scanpix
Foto: Fredrik Persson
Han har fått en hel del priser förut, inte minst irländska Impac-priset. Men om det var som i en film att gå längs mittgången i Dublins rådhus ackompanjerad av trumvirvlar var det mer som stod på spel i Stockholm. Nordiska rådets pris rankar han högre än alla andra utmärkelser. - Lite spänd? Jag höll på att kasta upp, var helt ödelagd. Ingen kunde prata med mig, jag hade inget att säga. Men efter talet kändes det bra. Talet tillägnade han sin mor och far som inte längre lever. Bägge var fabriksarbetare och pappan läste bara cowboyböcker, som många i hans generation. Mamman däremot introducerade biblioteket för honom, dit hon gick varje onsdag. - Hon läste alltid, när jag gick och lade mig höll hon i en bok, när jag vaknade läste hon fortfarande. Hon måste ha sovit däremellan, men det såg jag aldrig. Mor-son-relationen
Förra romanen, Ut och stjäla hästar, handlade om relationen mellan en tonårspojke och hans pappa en lycklig sommar på den norska landsbygden efter kriget. När den kom på svenska 2005 berättade Per Petterson om sin egen far, hur mycket som aldrig blev sagt. Nu har en efterlängtad ny roman kommit, och än en gång handlar intervjun delvis om föräldrarna. Jag förbannar tidens flod är en djupdykning i relationen mellan berättarjaget Arvid Jansen och hans mor. Året är 1989, muren faller och modern har drabbats av dödlig cancer. Själv ligger Arvid i skilsmässa och bestämmer sig för att följa efter modern som reser till sommarstugan i sitt förra hemland Danmark. Viljan att närma sig henne - eller konfrontera henne - finns där, men det mesta förblir osagt. De två har ett intresse för litteratur gemensamt, men hon har aldrig förlåtit sonen för att han hoppade av universitetsstudierna av ideologiska skäl, för att på fabriksgolvet kämpa för en kommunistisk framtid. Inget alter ego
Åren som industriarbetare, ett 1970-tal präglat av politik och moderns intresse för böcker - likheterna med Per Pettersons liv är många. Det är heller inte första gången han skriver om Arvid Jansen, men ett alter ego är Arvid inte. - Snarare är han min stuntman. Arvid gör sådant som jag skulle kunna ha gjort. Han får tåla sådant som jag har sluppit. I romanen I kölvattnet från 2000 råkar Arvid ut för det som hände Per Petterson, hans familj dör när färjan Scandinavian Star börjar brinna mellan Norge och Danmark. Per Petterson förlorade mor, far, bror och svägerska i olyckan 1990. I litterär form kunde han komprimera sorgeprocessen, låta Arvid bli förlamad av sorg. - På 14 dagar får han gå igenom vad jag gick igenom på två år, stackars man. Det blir en enorm psykisk press. I boken kunde jag göra det, men det kostade, det tog tre år att skriva en bok på 190 sidor. Det politiska 70-talet
Många av Per Pettersons romaner tar avstamp i historiska brytningsskeden. Ibland, som i Ut och stjäla hästar, kräver det research, men oftast försöker han undvika det. Gräv där du står, resonerar han och återvänder till familjen. Den här gången krävdes ingen research. Det politiska 1970-tal som Per Petterson skriver om i Jag förbannar tidens flod är till stor del hans eget. - Det var politik, politik, politik. En tio år lång adrenalinkick, jag var väldigt sliten 1981. Jag jobbade fem år i industrin, till 70 procent av ideologiska själ. Jag tror aldrig jag har haft så goda vänner. Precis som Arvid var jag bra på maskinerna, men usel på det ideologiska, ingen var intresserad. "Ett år åt helvete"
I dag begränsar sig det praktiska arbetet till den lilla gård nära den svenska gränsen som han bor på. De senaste åren har utlandslanseringar tagit mycket tid i anspråk. Ut och stjäla hästar blev en bästsäljare när den kom i engelsk översättning och gav Per Petterson miljoner läsare och inbjudningar till bokmässor och festivaler över hela världen. Det var inte svårt att komma tillbaka efter den enorma succén, säger han, för att i samma mening berätta att han var livrädd för att han aldrig skulle bli färdig med en bok igen. Mellan de olika utlandslanseringarna försökte han förgäves komma igång med nästa bok. - Jag kunde inte skriva, men försökte ändå och blev förtvivlad, det var bara tomt. Det misstaget gör jag inte igen. Du ska aldrig skriva om du vet att det blir dåligt, det ger bara en känsla av nederlag. Och den är svår att bli av med.
Så jobbar vi med nyheter