Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En sak som man kan vara riktigt säker på - är att man aldrig kan vara riktigt säker. <BR>På hur påsken ska bli, till exempelvis. <BR>Det är bara att välja: fyra fridfulla dagar präglade av god avkoppling, goda vänners sällskap, god mat, god sprit, goda böcker, god musik och goda filmer. Eller Lars Norén-helvetiska dagar karakteriserade av hjärtan krossade lika hårt och effektivt som äggskal och med drivor av självförebråelser attackerande från alla håll samtidigt. <BR>En långfredag för inte alltför många år sedan hamnade jag på akuten, med magen påminnande om ett vulkanutbrott som gått åt helvete. Så kan det också gå (men även detta tillstånd gick till sig - några timmar in på påskaftonsmorgonen). <BR><BR>Lika bra i alla fall att gardera sig så gott man förmår. Det har man för länge sedan insett i till exempel Norge, där man har en tradition med Påske-krim som innebär att det ges ut mera kriminalromaner än annars under året och att den läskunniga delen av befolkningen också konsumerar mera deckare än annars.<BR>Det här har aldrig riktigt slagit igenom här i landet. Men jag envisas i alla fall med att försöka och lägger härmed fram för besiktning en bunt kriminalromaner. De flesta av dem bra och läsvärda vid vilken storhelg eller årstid som helst. Men inte riktigt alla nej ... <BR><BR>En helt annan historia Håkan Nesser (Bonniers) Nesser har en då och då oförbätterligt uppdykande förmåga att bli svårartat självgod och pretentiös. Men i den serie böcker han nu har startat om den mycket fundersamme kriminalinspektören Gunnar Barbarotti märks det mycket lite av den varan.<BR> I föreliggande bok begynner någon att via mord eliminera de svenska turister som umgåtts med varandra i Franska Bretagne i början av seklet. Dock meddelas nyssnämnde Barbarotti först om respektive mord. Men mördaren gäckar och mördar oförtrutet vidare. En knepig och stillsamt fungerande intrig. Stor och bråddjup spänning. Så här är Nesser när han är som bäst.<BR><BR> Där ingen vind blåser Annika Sjögren (Ordfront) Debuterande författare från Härnösand, som också låter sin psykologiskt ihoptvinnade berättelse utspela sig i den västernorrländska verkligheten. Sjögren är lärare och det känns att hon har sakkunskap om sitt ämne, när hon skildrar den mobbande tolvåringen Sandra. Som försvinner när hon är ute för att sälja kakor. Och så småningom återfinns som död. Spår mot händelser i det förflutna och väl förborgade hemligheter, då och nu, bakom radhusstaketen. Psykologiskt övertygande och drivet skrivet från en debutant som man önskar sig mera av. <BR><BR>Mordplats Raitajärvi Majvor Muller (Black Island Books) Om man hade bestått likaledes debuterande Majvor Muller med en handlingskraftigt aktiv redaktör, som hade varit henne behjälplig med den slutliga utformningen av hennes manus, så hade slutresultatet inte blivit fullt så fyrkantigt endimensionellt. Detta är med andra ord inte så bra. Men det hade mycket väl kunnat bli det, eftersom ambitionerna kan identifieras och intrigen, om Maja Spets som återvänder till boktitelns hemby efter över 20 år i San Francisco och möts av idel knaggligt beskrivna egendomligheter och dystra ödemarkshemligheter, har anslag som väcker ett visst intresse. <BR><BR>Gränslandet Thomas Kanger (Norstedts) Thomas Kanger låter sin kriminalinspektör, Elina Wiik, hemmahörande i Västerås, drabbas av en rejäl livskris i Gränslandet. Den tar henne till södra Italien och mötet med en man som triggar fram den oerhörda kärlekspassionen hos henne. Varefter det givetvis oundvikligen går åt helvete. För annars hade det ju knappast blivit någon historia att ta itu med. Elina Wiiks passion mördas. Själv finner hon sig gravid med honom och hon vill veta varför det gick så här illa. Kanger har skrivit flera tidigare böcker om Elina Wiik och han blir allt stilsäkrare för varje ny bok. <BR><BR>Livlös Mark Billingham (Minotaur) Mark Billinghams vid det här laget fem böcker om den country- och allra särskilt mycket Johnny Cash-älskande London-kommissarien Tom Thorne tillhör det allra bästa som man kan tillåta sig att drabbas av inom kriminalgenren. Efter tidigare höjdare som Sömntuta och Offerlek står vi nu inför Livlös, där Thorne har rasat ihop rätt rejält efter faderns död och då kan det ju passa bra att han får ett uppdrag som går ut på att han ska infiltrera de hemlösas och uteliggarnas värld i de mera miserabla delarna av London. Det går inte att säga något annat än att detta är en av de bästa böckerna inom kriminalgenren hittills i år. Billingham har en karriär som stand up-komiker bakom sig. Det har han nytta av, i tajmingen av sina suveräna texter. <BR><BR>De dödas ljus Stuart MacBride (Minotaur) Skotten MacBride följer upp sin lysande debut Kall som granit med denna bok, som är minst lika bra och där vi återigen befinner oss i Aberdeen, dock under sommartid den här gången. Samma färgstarka poliskollektiv som tidigare, med kriminalinspektör Logan McRae i spetsen. Efter ett tjänstemisstag har han omplacerats i "klantskallegruppen". Därför är det desto viktigare för honom att snabbt lösa mordet på en åldrad prostituerad kvinna, som hittas naken och brutalt tagen av daga. Men innan han riktigt har hunnit organisera sig så är det dags igen ... <BR>MacBride skriver så att man obönhörligen slits med i svängarna. Jag kan svårligen tänka mig ett bättre sätt att tillbringa åtminstone delar av påsken än tillsammans med hans bok. <BR><BR>Och därmed återstår egentligen endast ett kraftfullt och hjärtligt ekande GLAD PÅSK! I vilket naturligtvis även katten Malin jamande instämmer. Äventyret fortsätter. <BR>Lev extra väl just nu.
