En sjujäkla debut

Det är både härligt och förvånande. Det tycker Duo nöjes recensent Jenny Nordlund om Bourbon boys debutplatta.

Bourbon boys gjorde ett bejublat framträdande på Musikens mark.

Bourbon boys gjorde ett bejublat framträdande på Musikens mark.

Foto: Patrik Häggqvist

Kultur och Nöje2013-01-24 06:00

Tänk er en ljummen sommarkväll i Norrbotten. Solens aftonstrålar värmer huden, doften av grillat kittlar näsborrarna, folk sitter i klungor i gräset och skrattar och dricker iskall öl. Det är den känslan jag får av Shotguns, trucks & cattle. Samtidigt som låtar som Country highway ger mig bilder i huvudet av rednecks som sitter på flaket på en pick up och skjuter hejvilt i luften och tjoar. Ja ni vet, som på film.
Detta är Bourbon boys debutalbum, och ett sjujäkla sådant dessutom. Det är landsbygdsanarki på skiva. Och det är väl lika att förtälja på en gång att Bourbon boys är samma konstellation som pansarrockarna Raubtier, med tillökning i form av Kenneth Seil från Scar symmetry.
Skivan inleds med Beast of Bourbon som genast väcker stampa-foten-i-takt-nerven till liv. Hellfire ger mig Hank C Burnette-vibbar och introt till Cormorant blues för mina tankar till Jerkas Cruising on a Saturday night. Till Moonshine boulevard vill jag dra på mig stövlarna och dansa linedance så det dammar i marken.
Shotguns, trucks & cattle innehåller så klart deras första singel Hillbilly heart, där albumtiteln är första raden i refrängen. Andra singeln Rock n’ rollin man är som att bli bränd med ett boskapsmärke på skinkan, man studsar upp i luften när man hör den. Hulkoffs rågflingegröts-mullrande röst passar alldeles ypperligt till denna lortiga countryrock. Och han har det där härliga tobakstuggande runda uttalet när han sjunger. Skivans absoluta guldkorn är Bowhunting song som har allt! Banjo, humorspäckad text och ett vansinnigt gung. Underbar.
Shotguns, trucks & cattle är en härlig fusion av Brad Paisley-pickande gitarriff, tunggunget från Lynyrd skynyrd, fräset från Hank III och det glada svänget från rockabilly. Det är både härligt och samtidigt förvånande med en sydstatsosande skiva från Sverige. Den andas kärleken till landsbygden och det fria livet. Kanske är vägen mellan Haparanda (Norrbotten) och Nashville (Tennesse) inte är så lång ändå? Jag sammanfattar skivan genom att sno en rad från David Allan Coe: ”If that ain’t country, I’ll kiss your ass!”

Country/Rock'n'roll
Bourbon boys
”Shotguns, trucks & cattle”
(Despotz Records)
Betyg: 5

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!