En storartad skildring av ett barns utsatta liv

Alla som någon gång har undrat varför vissa barn är så omöjliga, ska läsa Sofia Rapp Johanssons bok Tills skulderbladen blivit vingar. Boken som har självbiografiska inslag berättar om hur en sjuåring tänker och varför hon gör som hon gör. Sofia eller Fija som hon kallas, sviks av alla, inklusive sin älskade mamma och hennes snälla sambo. Bara med hjälp av sin låtsaskompis Knuff och deras gemensamma strategier, klarar hon de svåraste situationer. Strategier som inte alltid är så lyckade i de vuxnas ögon. Och när hon hamnar i en riktigt plågsam situation, blåser Knuff på Fijas skulderblad tills vingarna växer ut och de kan flyga iväg. Hon kan till och med flyga ut genom den lilla dörrspringan till källartrappan dit fosterpappan kastat ner henne, när hon stulit öl. Boken inleds med ett protokoll som berättar att Rickard, mammans sambo, hört av sig till socialförvaltningen i Enköping och bett att barnen ska bli placerade i familjehem. Mamman har försvunnit till Uppsala och han anser sig inte ensam kunna klara av att ta hand om de fyra barnen mellan ett och sju år. Sen börjar berättelsen om två års flyttande mellan tre fosterhem, ett barnhem och mamman. Det är en andlöst spännande bok och hela tiden hoppas man att nu ska det väl ändå bli bättre, snart ska någon vuxen människa se Fija, förstå hur hon har det och vinna hennes förtroende. Men nej. De tre välstädade fosterhemmen med uppfostringsambitioner, verkar inte veta någonting om otrygga barn. Tvärtom, hårda tag med slag, oförståelse och till och med sexuella övergrepp är det Sofia och hennes syskon råkar ut för. Hela tiden längtar Fija efter sin älskade mamma och mellan de olika placeringarna får hon komma hem till henne. En mamma som konsekvent väljer drogerna före sina barn. Bokens största förtjänst är Fijas klara tankar omkring det som händer och hur denna sjuåring på ett, ur hennes perspektiv, klokt sätt förhåller sig till allt djävulskap omkring sig. Hon är ett besvärligt barn, som inte kan uppföra sig. Hon rispar sig på armarna med glasbitar och när hon börjar i en ny skola, ger sig på ett par flickor som stirrar på henne, med en sax. Mellan sina "bus" försöker hon vara en snäll flicka för att fosterföräldrarna ska tycka om henne. Ändå orkar de inte med henne utan skickar iväg henne och småsyskonen. När Fija är på det tredje fosterhemmet, där misshandel är en systematisk uppfostringsmetod, ingriper mamman och hämtar Fija och lillebror därifrån. Ett ingripande som slutar med katastrof. Sofia Rapp Johansson debuterade 2007 med den lyriska monologen Silverfisken, som hon fick Katapultpriset för. En nattsvart skildring av hur det är att utsättas för incest redan i spjälsängen. Tills skulderbladen blivit vingar beskriver också svåra saker, men inte på samma obehagliga sätt. Den är en storartad skildring av ett utsatt barns liv, skriven i jagform på ett enkelt och absolut tonsäkert språk. En obligatorisk bok för alla som arbetar med barn och definitivt för alla som arbetar med barn från utsatta familjer, Och för alla som vill läsa nyskriven angelägen litteratur. Denna barndomsskildring utan nostalgi och tidsmarkörer, är den värsta och bästa bok jag läst på länge.

En storartad skildring av ett barns utsatta liv

Hur kommer det sig att barn som tas från missbrukarfamiljer och placeras i familjehem och får chansen till ett normalt liv, inte är glada och tacksamma och försöker göra sitt bästa?