En värdig uppföljare

Det var bara det att de få olika uppdragen som fanns upprepades till leda. Som om teamet fått slut på fantasi eller tid halvvägs in i produktionen. Uppföljaren hade därmed alla möjligheter att bygga vidare på grunden och lägga krutet på att få varierade och roliga uppdrag. Ubisofts Montrealstudio klarade det galant. Tvåan är bättre på alla sätt. Det handlar fortfarande om en lönnmördare som måste undvika att väcka uppmärksamhet i de städer han besöker. Den här gången befinner sig huvudpersonen i Italien på 1400-talet och personerna som måste dö för hans hand är högt uppsatta personer som är noga bevakade. För att lyckas med dina uppgifter måste du hålla dig gömd, klättra upp för husväggar, samla ihop pengar för att köpa vapen och rustningar och samarbeta med bland andra Leonardo da Vinci för att få tillgång till ny teknologi. Det finns gott om sidouppdrag och frivilligt samlande som blir givande avbrott från huvudhandlingen. Den röda tråden är mycket mer intressant och välberättad den här gången, förutom den töntiga och onödiga Matrix-twisten. Karaktärerna som huvudpersonen Ezio umgås med känns levande med charmiga Sopranos-dialekter och en någorlunda historisk förankring. Assassin’s Creed 2 är helt enkelt ett fruktansvärt bra spel med en av de mest levande och intressanta spelvärldarna någonsin. Ett av årets bästa spel.

En värdig uppföljare

Förra Assassin’s Creed hade en bra grund. Miljöerna var fantastiska, stämningen var fin i städerna, designen utmärkt och animationerna var läckra.