En väv av behagliga harmonier

Titel: Goodbye Jumbo Artist: World Party Genre: Rock/Pop Bolag: Ensign (Chrysalis) År: 1990 Jumbo blev WP:s andra och sista vinyl, nästa LP-släpp skedde på cd. Efter en stark men lite splittrad debut får Karl Wallinger (som ÄR WP) upp ångan rejält här. Wallinger är en främmade fågel i rockfaunan; en engelsman med tyskt namn och look som en fransk vänsterintellektuell. Han är dessutom före detta medlem i skotska Waterboys och med stark koppling till miljörörelsen. Karl Wallinger är dessutom lite av en härmfågel. Han lånar ohämmat av sina influenser från Beatles till falsett-discosoul men hela tiden med osviklig känsla för klass och med en egen stil som har hög igenkänningsfaktor. Här lyckas han dessutom ofta kombinera detta med en ljudbild som drar en in i en väv av behagliga harmonier, mjuka rytmer, klingande gitarrer och smekfulla keyboards. I denna njutningsfulla sfär glider Wallingers mjuka stämma sirligt fram över de vackra melodislingorna, stilfullt nedmixad i den totala ljudbilden; ett ?loose groove? som svårligen överträffas. Det funkar inte hela tiden men de fyra första spåren måste vara en närmast oöverträffad svit luftig pop som lämnar lyssnaren med ett omedvetet lyckligt flin på läpparna. Pop utan sötningsmedel, dock. Kalle har skrivit fler klassiker än jag kan hålla räkningen på men endast en som toppat listorna (I´m the one) och då i Robin Williams version. I dag har han inte ens skivkontrakt, World Partys senaste(?) LP kom för flera år sedan, medan tönten Williams badar i pengar. Världen är inte rättvis, särskilt inte rockvärlden.

En väv av behagliga harmonier

Karl Wallinger lyckas ofta kombinera influenser från Beatles till falsett-discosoul med en ljudbild som drar en in i en väv av behagliga harmonier, mjuka rytmer, klingande gitarrer och smekfulla keyboards.