Ett bortglömt kvinnouppror
När Monica Sjöös målning God giving birth visades i Storbritannien 1973 väckte den så stor uppståndelse att polisen kom för att beslagta den. En kvinna - som föder ett barn - pekas ut som Gud.
I dag är målningen ett ikonverk i den feministiska konsten och situationen för kvinnliga konstnärer en annan. Men det finns anledning att blicka bakåt. Av de 120 konstnärerna i Liljevalchs utställning Konstfeminism var många verksamma och uppmärksammade på 1970-talet. Men konsten har inte alltid levt vidare. Institutionerna har varit måttligt intresserade av att köpa in den typen av feministisk och aktivistisk konst. Först i dag har ung, kvinnlig aktivistkonst fått ett uppsving.
- Förhoppningen är att utställningen ska vara ett startskott som kan lyfta fram de okända konstnärerna. Det här är en bra bild av svensk konsthistoria, men det är en glömd del av historien, säger intendenten Niclas Östlind.
Viktig brytpunkt
En viktig brytpunkt var när man i slutet av 80-talet började teoretisera begreppet feminism. På 70-talet kallades inte konsten feministisk. Man utgick från sin vardag och det privata blev politiskt. Eller från händelser i omvärlden. I stället kunde materialvalet vara ett ställningstagande i sig, som i Maria Adlercreutz bildväv av en vietnamesisk pojke från 1970.
- Att arbeta med textil kan och kunde vara feministiskt. För oss har det varit en strategi att synliggöra den kvinnliga konstnärerna, säger Niclas Östlind.
Olika teman guidar åskådaren genom den feministiska svenska konsten. Barbro Andréens stora, färgstarka regnbågsskulptur i papier maché och tyg slår an tonen när det handlar om aktivism. I flera demonstrationer har den haft en självklar plats längst fram i tåget. Maskulinitet handlar både om 90-talets kostymman, om den ensamme mannen och om lustfyllda fotografier av mannen som objekt för ett begär.
- Det fanns en stark rörelse att arbeta mot stereotypa könsroller och mediabilder, som sedan återkommer i hög grad på 90-talet.
Omfattande research
Andra teman är flickighet, som får sitt i excesser i rosa, vardag, våld, gudinnemytologi och lust och sexualitet. Vid sidan av Monica Sjöös målning ingår ytterligare några ikonverk som är självklara i en utställning om feminism och konst. Elsa Agéliis dagboksbroderier känns igen av dem som minns Jösses flickor. Hennes fria, experimentella broderi väckte stor uppmärksamhet på 70-talet. Annika von Hausswolff fick sitt genombrott med fotoserien Tillbaka till naturen, arrangerade landskapsbilder med livlösa kvinnokroppar.
Bakom utställningen ligger en ovanligt omfattande research. Några av de aktuella konstnärerna har redan hunnit gå bort och otympliga konstverk som aldrig köpts in av någon institution har försvunnit. Vissa av verken har legat i konstnärernas gömmor och inte sett dagens ljus sedan 70-talet.
Så jobbar vi med nyheter