Ett lustfyllt jättearbete

ordisk mytologi, science fiction och brinnande samtid. Klas Östergrens nya roman Orkanpartyt är ett mastodontarbete.- Jag läste mytologi i ett år. Sen skrev jag hela boken i ett andetag, säger han.Klas Östergren blev den förste svenske författare att tillfrågas om medverkan i det internationella bokprojektet om myter. En chans att flitigt översättas och ges ut över hela världen. Men i Klas Östergrens fall var det inte det som lockade, hans Gentlemen och Gangsters är på väg ut i 25 länder och med lite flyt väntar redan ett genombrott utomlands för honom. Tackade ja med förbehåll
- Jag tackade faktiskt ja med förbehåll. Om jag skulle delta ville jag verkligen göra det till mitt eget projekt, säger Klas Östergren.Eftersom han - med rätta - antog att alla andra skulle komma att skriva om Medelhavsmytologin vände han blicken åt andra hållet. Hela 2006 plöjde han Eddan och högvis med litteratur om nordisk mytologi. Framför allt var det myten om Loke han fastnade i, halvguden som han läst in sig på redan under gymnasietiden då han gav ut skoltidningen Loke. Ju mer han läste, ju tydligare framstod det att i centrum för varje myt finns: kärleken man-kvinna, födelse-död, kärleken till barnet.- Det är i princip vad alla myter handlar om. Då insåg jag att min historia också var tvungen att bli en intensiv berättelse om sorg.Som ett smaskigt smörgåsbord
Han fann sin historia i eddadikten Lokes träta i vilken det berättas om gästabudet då Fimafeng dödas av Loke. Hos Östergren beskrivs den hedonistiska festen, själva Orkanpartyt före undergången, detaljrikt. Precis som i Eddan är tonen rå och stoffet är uppdukat som ett smaskigt smörgåsbord - men det var något i periferin Klas Östergren fastnade för. Nämligen de i bakgrunden, de som inte fick plats där bland alla jättar och gudar på gästabudet.- Jag tänkte på hur Fimafeng givetvis hade föräldrar som sörjde honom. Så min historia fick handla om Hanck Orn, pappan som letar upp sin sons mördare, Loke, och ställs inför valet mellan hämnd eller förlåtande kärlek, säger Klas Östergren.För Klas Östergren har Orkanpartyt varit ett lustfyllt jättearbete skrivet "i ett andetag", under våren. Samtid, framtid och mytisk evighet har spunnits in i samma väv. Det är sannerligen inte lätt att redogöra för. Men här finns hela ensemblen av asagudar som han lagt ned stort arbete på att levandegöra. Till skillnad från i nationalromantisk litteratur är det mindre mjödsvingande atleter och mer queer, om man säger. Östergren har funnit att i nyare litteraturforskning betonas inte minst Lokes och Odens androgyna drag. Framgång i kvinnokläder
- De här gudarna har framgång i kvinnokläder. De är blodsbröder och när de kallar varandra för bögar blir det en tvetydighet som kan överraska.Miljön är lika undflyende den. Östergren ville inte hamna bland buffelskinn och vikingahjälmar. Därför har han låtit gestalter från 1930-talet befolka 2330-talet, till exempel blir Östergrens egen vurm för gamla skrivmaskiner (Facit) till en raritet i denna nära framtid där folk knappt kan läsa och skriva. Det är förmågan att berätta om kärleken; att skriva på denna gamla skrivmaskin som räddning för världen, som självaste Oden diskuterar inför undergången.- Diktaren är mycket närvarande i nordiska myter. Så är det väl än, författaren går till litteraturen med sina tillkortakommanden.Miljön är förstörd
Om Orkanpartyt är byggt på mytstoff så har den ändå sin beskärda del samtid insprängd. Världen är televiserad, avindividualiserad. Miljön är så förstörd att människor lever inomhus. Det är den mörkaste dystopi, vår värsta mardröm. Men Klas Östergren ser på det lite tvärtom: historien om Loke och världens undergång är trösterik.Undergång är ordet för dagen
- Myten kan förstås cykliskt, när världen komprometteras av ondska går den under för att födas på nytt. Det
är en undergång på ett privatpsykologiskt plan. En sorts omskrivning för att alla måste gå under för att bli hela
igen. Eftersom undergång är ordet för dagen kan det vara välgörande att veta att folk har pratat om detta i tusentals år.