Barents Composer Orchestra - en ensemble bestående av de främsta jazzmusikerna och de klassiska musikerna från Nordkalotten - har som sitt uppdrag att framföra tre helt nyskrivna verk, en kompositör från varje land. Tanken är att i mötet mellan två musikaliska kulturer stimulera till nya vägar och tankesätt inom såväl det kompositoriska hantverket som utövandet. En intressant tanke! Först ut är jazzartisten och röstkonstnären Sofia Jernberg, med sig själv som solist. Med sin spröda, raka, rena, milda och oändligt uttrycksfulla röst slår hon an en meditativ ton som sedan tas över i orkestern. Upprepade grundfigurer kryddas med rytmiska och harmoniska utflykter varvat med en del improvisatoriska inslag. Det är nog det verk som tydligast förmår återskapa känslan från texten in i musiken. Om förra stycket var rotat i jazzen så är nästa styckes hemvist definitivt den klassiska världen. Här är stråkarna basen och storbandsmedlemmarna får spela en underordnad roll. Kompositören Ilmari Mäenpää besitter ett mycket gott hantverkskunnande och skapar en kreativ tonvärld som förhöjs av mezzosopranens Virpi Räisänens magnetiska utstrålning och uttryck. Detta är nog verket med starkast formkänsla. Efter paus är det norrmannen Håvard Lunds tur. Hans In spite insight är nog det roligaste stycket. Här kommer en aldrig sinande ström av kreativa idéer efter varandra, stundtals storbandsmässigt svängande, stundtals blippigt utflippade. Men någonstans kan jag känna att murarna mellan de två musikidiomen fortfarande är kvar efter denna konsert. Att möta det okända i djupaste mening är att också våga blotta sin strupe, att riskera bli huggen men samtidigt ha möjlighet till evig vänskap. Idag bidde det ingen blottad strupe, utan möjligen ett blottat ringfinger. Det är alltid en start.
Fakta / Musik Barents Composer Orchestra Dirigent: Jukka Myllys Kulturens hus, Luleå
