Ett oförglömligt moln i byxor
- Om jag inte gör det så gör någon annan det, som inte har samma relation till de här människorna.
I gul skjorta, sydd av "tre alnar solnedgång", med rädisor i knapphålen och figurer målade i ansiktet proklamerar en ung rysk man att den gamla konsten var död. In skulle kubofuturismen. Dostojevskij, Tolstoj och de andra hade "kastats överbord från Samtidens skepp". En ny estetik, kubism inom måleriet och futurism inom litteraturen, skulle lanseras på den ryska landsbygden och ibland flög rutten fisk upp på scen, ibland jublade publiken.
Vladimir Majakovskijs första poesiuppläsningar i början av 1910-talet orsakade skandal, men futurismen blev känd och bara några år senare blev Majakovskij revolutionens egen poet, men lika mycket en revolutionär poet.
Första biografin
Nu kommer den första riktiga biografin om Vladimir Majakovskij, även med internationella mått mätt. Med livet som insats. Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets är skriven av författaren, översättaren och docenten Bengt Jangfeldt. I början av 1970-talet upptäckte han revolutionspoeten och har alltsedan dess ägnat sig åt Ryssland, futuristerna och den slaviska litteraturen.
- Rätt eller fel, men jag tyckte att jag hade bra förutsättningar att skriva den här boken, en litterär känsla för den här epoken. Kanske blev det ett slags plikt att skriva en biografi om honom, eftersom det inte funnits någon. Tidigare har jag inte haft den ambitionen, men det blev ett sätt att sätta punkt i mitt eget liv också, säger han.
Med livet som insats tillägnas flera av dem som levde i kretsen kring Majakovskij, personliga vänner till Bengt Jangfeldt. Ett möte betydde mer än andra, det med Lili Brik i början av 1970-talet, Majakovskijs stora kärlek.
- Det var en märklig upplevelse för mig. Hon hade fortfarande de magiska ögon jag sett på bilder. Det var som att träffa en av Strindbergs fruar och få höra om deras liv. Vi kom varandra nära, hon blev mitt bröllopsvittne och jag hjälpte henne att publicera hennes memoarer.
En biografi om Majakovskij handlar om februarirevolutionen 1917, om Lenin och bolsjevikerna och om kommunismen. Men minst lika viktiga är kärleken och relationerna.
Gorkij föll i gråt
Judinnan Lili Brik var tillsammans med sin make Osip Brik den första som fick höra Ett moln i byxor. Majakovskijs första och mest kända verk är en rebellisk monolog i drastiskt bildspråk, om gudskamp, kärlek och vansinne. Maxim Gorkij sägs ha fallit i gråt när han hörde den, Boris Pasternak blev lyrisk. Om han så inte skrev en rad till var Majakovskij ändå en stor poet, menade Osip Brik, som blev hans förläggare när ingen annan ville ge ut Ett moln i byxor.
Uppläsningen en kväll i juli 1915 blev avgörande på flera sätt. I 15 år levde paret Brik och Majakovskij oskiljaktiga i en även med dagens ögon märklig kärleks- och vänskapsrelation. Majakovskij dedicerade nästan alla sina verk till Lili. "Det var rena överfallet" har hon sagt, men bara några år senare levde hon öppet som hans kvinna.
- Hon var promiskuös, och det slet på Majakovskij, men inte på henne. Hennes blixtrande ögon och snabba intellekt fick många att falla för henne och hon lyfte fram många begåvningar, säger Bengt Jangfeldt.
I Sovjet blev Majakovskij så småningom den store proletärpoeten men i den officiella historieskrivningen rymdes inte hans kontroversiella kärleksliv eller psykiska problem. Just därför har Majakovskij länge varit ointressant för ryska litteraturforskare, censuren lade sig i och en rad detaljer var förbjudna att nämna - det blev svårt att skriva något vettigt.
- Att arbetarnas poet levde tillsammans med en judinna, som dessutom samtidigt var gift med en judisk man var högst laddat, även om det kan vara svårt att förstå i dag.
Litteraturen unik ställning
Bengt Jangfeldt menar att futurismen måste ses som en exceptionell epok, den ryska kulturen kring 1920 var minst sagt konstnärligt nydanande. Med revolutionen 1917 följde några år av frihet, och konstnärerna var inte sena att utnyttja den. I eufori trycktes böcker, konst ställdes ut, uppläsningar arrangerades - allt var möjligt.
- Kulturen hade inte revolutionen som förutsättning, det mesta kom till före den. Och litteraturen har alltid haft en exklusiv ställning i Ryssland, som alltid har varit en diktatur utan parlament och fri press. Författarna tog på sig en samvetsroll. Det som inte kunde sägas öppet kunde skrivas i en roman av Dostojevskij, säger Bengt Jangfeldt.
Majakovskij ville påverka, och hade en ganska naiv tro på kommunismen. Visst kan man diskutera hans kommunistiska trosvisshet, men kvaliteterna finns där otvetydigt, menar Jangfeldt - även i hans beredskapspoesi i statens tjänst.
- Men det är svårt att förklara när man inte kan ryska. Jag har kommit på mig själv att skriva om några "briljanta rader", och så kommer några halvdassiga rader som jag kanske dessutom översatt själv. Dikterna tappar mycket i översättningarna.
Så jobbar vi med nyheter