Ett problematiskt försök till presentation

Det är en bred bok som tyvärr inte låter läsaren få möta konstnärskapet riktigt på djupet. Det urval som presenteras uppfattar jag som gjort på basis av redaktörernas etikett på Fexmo som "den förste bloggaren" och ger sammantaget ett lite disparat intryck. Boken innehåller ett 80-tal av de annonser Fexmo låtit publicera i Annonsbladet och andra tidningar, brev sända till kommunalråd Karl Petersen i Luleå - lite i stil med Eric Ericssons roliga böcker Brev till Samhället och Brev till utlandet men här med Petersens tystnad till svar ekande mellan sidorna, fotografier Fexmo tagit av barndomsmiljöer, några foton av Fexmo i sitt hem som visats på Luleå Sommarbiennal 2005 samt några kortare tankeskrifter. I annonserna poserar Fexmo uppklädd, iförd plommonstop och läsaren får möta en paradoxal, humoristisk och rättskaffens persona: "Sysslar med fotografering, kastspö och mete,/ i övrigt ordningssam. /.../ Hobbyarbete/knytning av ryamattor i plast, på anti-glidunderlägg." Clifton Fexmos produktion är spretig och lite galen, ibland riktigt bra, ibland helt utan poänger eller struktur. Jag undrar om det inte är just redaktörernas svårighet att hantera spretigheten och konstnärskapets normbrytande galenskap som gör presentationen så problematisk. Fexmo jämförs med bloggare i Stockholm och jag tänker att konstnärer och författare som lappklistrande Ernesto Guerra och nämnde Eric Ericsson i samma stad hade varit närmare tillhands. Och om en textläsning ska presenteras varför inte ta med alla 500-talet annonser som Fexmo publicerat i Annonsbladet under tio års tid? Jag kommer osökt att tänka på samma förlags utmärkta bok Länder om Verner Boström, där ambitionen att lyfta fram ett undanglömt författarskap, gömt under en outsider-stämpel, lyckas mycket väl. Lite mer av denna varsamma hantering av materialet hade jag önskat. Nu skymmer i stället min undran över vad redaktörerna vill mötet med Fexmo. Som Den förste bloggaren är upplagd så undrar jag om den inte gör Fexmos konstnärskap en björntjänst och är oförenlig med hans uttryckta önskan om att få beskriva sig själv med egna ord, ord som beskriver vad Fexmo gör eller gjort mer än vad han är. Titeln Den förste bloggaren framstår för mig mer som en slags normaliseringssträvan än ett genuint intresse för Fexmos verk. Dessutom förstår jag inte jämförelsen av Fexmo med bloggare, för mig är det fundamentalt olika medier, annonsen och bloggen, med skilda offentligheter, läsarter och innehåll.

Ett problematiskt försök till presentation

I boken Den förste bloggaren görs ett försök att presentera Luleå-personligheten Clifton Fexmo och hans konstnärliga produktion med betoning på den publicistiska verksamheten.