Han hör till Europas hetaste dramatiker och sätts upp i land efter land. Men det är först nu som en av schweiziska Lukas Bärfuss pjäser når Sverige.<br>Det är Våra föräldrars sexuella neuroser som nu sätts upp i Sverige av Riksteatern. Pjäsen ges i kväll i Haparanda och i morgon i Luleå. <br>Tillsammans med en vän grundade Lukas Bärfuss den fria teatergruppen 400 asa i Zürich och i den har han också fungerat som dramaturg. Gruppens uppsättningar har jämförts med de danska Dogmafilmarnas och man har också samarbetat med just Lars von Trier. Lukas Bärfuss har bland annat bearbetat von Triers film Medea för teatern, en pjäs som turnerade över hela Europa.<br>400 asa finns fortfarande, men utan Lukas Bärfuss. Den sista tiden har han i stället ägnat åt sin kommande roman, hans andra, som fortfarande inte är klar. Hans förra bok finns inte på svenska, men nu är ett av de stora svenska förlagen intresserat av att ge ut honom här.<br> ? Det är svårt att få tid över för att skriva på den. Alla vill ha nya pjäser av mig, skrattar han med ett snett leende.<br> ? Jag tänkte aldrig att jag kunde bli så framgångsrik som pjäsförfattare. Det är en bra start, men jag vill lyckas som romanförfattare också. <br>Drygt 15 pjäser<br>Men det är som pjäsförfattare Lukas Bärfuss gjort sig ett namn i Europa. Karriären började med en väntjänst, när han skrev en kortare scenversion av Sofokles Oidipus åt en nyutexaminerad regissör. Pjäsen gick bra och hittills har det blivit drygt 15 pjäser och bearbetningar av klassiska verk, beställda av olika teatrar.<br>Dora ? inte som andra<br>Våra föräldrars sexuella neuroser skrevs för tre år sedan. Huvudperson är Dora. Hon är inte som alla andra och har i hela sitt liv ätit mediciner. Nu vill hennes mamma se vem hon egentligen är, bakom den tomma, medicinerade blicken. Dora slutar med mediciner och fram växer en helt annan person, med känslor, sexlust och en oförstörd blick, men utan de sociala koderna. <br>Temat i pjäsen är utanförskap och oförmåga att hantera det annorlunda. Men med referenser till rashygien och tvångssterilisering. Doras pappa frågar sig hur de hade gjort om de fått veta hur Dora skulle bli? Mamman protesterar, så är det ingen idé att tänka eftersom de aldrig kunde ha vetat.<br> ? Men i dag hade vi vetat, säger pappan.<br>Här i Sverige var tvångssterilisering ett sätt att forma folkhemmet, i Schweiz har liknande resonemang förts om ?ärftligt belastade?.<br> ? För mig har det varit ett lokalt ämne. I Schweiz har vi en lång tradition av psykiatri. Erfarenheter av så kallad rashygien utnyttjades av nazisterna i Tyskland under kriget och fram till 1974 var sterilisering av sociala skäl tillåtet.<br> ? Vi tror att allt har ändrats sedan dess, att vi lever i ett liberalt samhälle. Idéerna och pratet har ändrats, men i slutänden har verkligheten inte blivit annorlunda.<br>Ämnet är tungt, men pjäsen präglas av lättsamhet. Åsa Persson spelar huvudrollen i Riksteaterns uppsättning och får publiken att skratta lite förvånat. För Lukas Bärfuss är humorn, oftast svart, viktig och han hoppas att det är en gemensam nämnare för hans verk.<br> ? Jag tycker om att få människor att skratta, det skiljer oss från andra djur. Vi kan inte kontrollera vårt skratt, vad vi tycker är roligt. Det är något erotiskt, precis som vi inte kan kontrollera vem vi tycker om. Det som är sorgligt blir sorgligare om man kan skratta, tror jag.<br>
