Agnes von Krusenstjerna börjar få en nisch i samtiden, långt efter det att minnet av de ”skandalösa” berättelser om Fröknarna von Pahlen och efterföljande sedlighetsdebatt. Den ekade i flera årtionden efter 1930-talet. Nu ger Anna Williams ett vackert porträtt av den adliga författaren som också blir ett porträtt av tidens vånda och ambition.
Det är kvinnohistoria, en strävan att bryta loss från konventioner och förväntningar, stora förhoppningar om publik, framgång, sanning. Berättelsen är både politisk och intim och Krusenstjerna tvingas kämpa mot psykisk sjukdom hela livet. Som inte blev längre än 46 år, eller om man hellre vill 17 romaner, många novellsamlingar och andra skriverier. Hon fångar moderniteten genom att skriva om sin egen klass, den adliga, som både går under och fortlever i demokratins och industrins tid. Fattigadel är en intressant bok, tidsfångande, och att hon på ett tillgängligt och enkelt sätt tränger djupt i psykologin är också intressant.
Hon finns i ett sammanhang som blir allt tydligare eftersom det handlar om kvinnornas rörelse genom historien. Hon kan länkas till strömningar av radikalism och demokratism, i skuggan av giganter som Ellen Key, Elin Wägner och den märkliga Fogelstadgruppen. De tar plats, omformulerar, ger sig inte.
Den stora striden om romansviten Fröknarna von Pahlen blir också satt på plats. Williams visar hur debatten komplicerade uppdelningen i olika läger och skolor, den gick mer diagonalt bland kritiker och tyckare, Krusenstjerna var inte avsedd för enkla kategorier, inte ens på trettiotalet. Skrev hon alltför enkelt eller var hon alltför ärlig? Det där med sexet har ju lagt sig, blivit allmängods.
Hon förstod samhället, kunde föra sig själv på marknaden, lansera sig, nå framgångar. Ändå var hon periodvis mycket sjuk och intagen på mentalsjukhus långa perioder. Hon var sammansatt, inte alldeles efter passformen i någon del av samhället. Om queer-teoretikern får fatt i henne är risken stor att hon kidnappas.
Från verklighetens stränder, titeln är skickligt vald. Agnes von Krusenstjerna skapar nog sina verk med fynd från verkligheten, men referenserna ärver och omskapar hon från en helt annan kontext som verkar skynda till sin plats i historien. Det är i brytningen mellan en alltmer obegriplig högreståndsmiljö och en oviss och prövande modernism som hennes prosa får liv.