Det är en tydlig trend i spelbranschen nu att spelaren blir mer och mer regisserad. Det är vi som styr en karaktär, men spelet avgör egentligen allt som ska hända. Uncharted 3 är inget undantag, men är så välgjort att det nästan inte gör något.
Förr var Lara Croft Tomb Raider drottningen av äventyrsspel. Sedan 2007 har dock genren ägts av Uncharted och huvudpersonen Nathan Drake. Med sitt charmiga sätt och de färgrika medhjälparna blev Uncharted för spelvärlden vad Indiana Jones var för filmbranschen.
Utvecklarna Naughty Dog visade redan i föregångaren att de kan göra spel som utklassar all konkurrens när det gäller grafik och skådespeleri. Uncharted 3 är minst lika snyggt. Med mjuka animationer, stora imponerande miljöer och filmsekvenser som faktiskt är välregisserade får vi följa Nathans och hans teams jakt på historiska skatter. Det är inte ofta jag ser fram emot filmsekvenserna i ett spel, men här är samspelet mellan huvudpersonerna så naturligt och sympatiskt att de gör varje film sevärd.
Det blir väldigt mycket skjutande bakom skydd och klättrande på tydligt markerade ytor för Nathan. Kontrollen är för det mesta smidig, men blir lite “sladdrig" av alla animationer som Nathan envisas med. Det händer också att han inte vill ta skydd eller missar hopp som han borde klara av. Förutom dessa små brister är Uncharted 3 en fröjd att spela med små smarta funktioner som roliga slagsmål och möjligheten att kasta tillbaka handgranater. I mitten av spelet finns även ett fåtal riktigt bra problem att lösa.
De fristående samarbetslägena och ett välgjort onlineläge bidrar till det innehållsrika paketet och mina enda egentliga klagomål på ett fantastiskt äventyr som ni måste uppleva är att berättandet tappar fokus efter halva spelet, är väldigt utstakat och slutar med ett ganska tramsigt effektsökeri som jag hade hoppats att Naughty Dog var för bra för. Om du kan leva med att snarare bli regisserad än att regissera ett spel är Uncharted 3 ett grymt spel.