Fascinerande och frustrerande

Erik Lindegren

Kultur och Nöje2010-08-05 06:00
Det är brukligt att något förlag tar tillfället i akt. Lyckligtvis är det just ambitiösa Themis som firar Erik Lindegrens 100-årsdag, med den första kompletta utgåvan av hans poesi. I denna samling har den ofta exkluderade Posthum ungdom (1935) tillåtits ta plats. Dikterna som författaren skrev till Halmstadgruppens visionärer 1947 finns med, komplett med illustrationer. Likaså finns ett femtiotal kronologiskt ordnade dikter som författaren pytsade ut i ett dussin publikationer 1934-1967 (en del av dem är alldeles uppenbart inte några storverk, men de har i regel något att meddela, belyser ett intressant ämne eller en väsentlig problematik). Det ska även nämnas att ett par sidor redaktionella anmärkningar inkluderats samt en prydlig kronologi. Dessutom tillkommer en kommentardel, som är fragmentarisk och kondenserad, men inte desto mindre intressant. Daniel Pedersen har stått för sammanställningen, liksom efterordet som är precis så komplext och textgranskande som man kunnat hoppas på. Allt detta behövs nämligen. Erik Lindegren är inte någon lättillgänglig poet. Punktvis kan han vara praktiskt taget omöjlig att forcera. Främst kan den epokgörande mannen utan väg (1942) stå som en vägg mellan diktaren och nya läsare. Främmande ord, lärda referenser, strävan till abstraktion, "ren poesi" och halsbrytande övningar i den metaforiska trapetsen distanserar. Det är egendomligt fascinerande men också ganska frustrerande. När jag nu läser om mannen utan väg, märker jag att den inte öppnar sig mer än senast. Därför är det befriande att samlingen erbjuder fler ingångar, till exempel genom de mer lättillgägliga verken Sviter (1947) och Vinteroffer (1954). Boken är genomkomponerad, precis som en av författarens egna operor. Ändå blir man girig och önskar sig fler utsiktsposter och lönndörrar, en sådan stark suggestion utgår från detta författarskap. Om nu inte Lindegrens journalistiska texter inkluderats så kunde väl några av hans essäer kring poesi tagits med? Liksom dikterna har de kvar samma fasthet och samma starka, prismatiska ljusbrytningar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!