Film: Komisk naturkraft

De spelade två radikalt olika personlighetstyper som hade att samsas med och tåla varandra under en garanterat kringelikrokig resa mot Chicago, samtidigt som det mesta och lite till konstant jäklades med dem. I synnerligen hög grad roande. Nu har vi den här igen, under den oöversatta titeln Due Date och med Robert Downey Jr och Zach Galiafinakis i fenomenalt fin och samkörd form som två främlingar som, av de obevekliga omständigheternas bekymmersamma makt, har att stå ut med varandra under en Cross Country-bilresa från Atlanta till Los Angeles. Det är en bitvis helt enkelt sanslös resa, men hela tiden bibehålls också en närmast vemodig sorts trovärdighetsfaktor av sympatisk karaktär som medverkar starkt till att filmen inte fumlar bort sig i allmänhysteriska trivialiteter. Arkitekten Peter (Robert Downey Jr) måste ta sig så snabbt som möjligt till L.A. där hans högst gravida hustru väntar. Men redan på planet kärvar det ihop sig och snart finner han sig delande en hyrbil med den jovialiskt haschrökande aspirerande skådespelaren Ethan (Zach Galiafinakis) och dennes buttra bulldogg. Det är så att säga fjärrstyrt att denna påtvingade resa bara måste innehålla både katastrofer och komik. Men det är bara i undantagsfall störande överdrivet och i stället skrattframkallande på ett handfast, påtagligt skrockande sätt. Och detta beror allra mest på den komiska naturkraft som heter Zach Galiafinakis. Han kan absolut bäst beskrivas som en sentida värdig arvtagare till två andra mycket fysiska (och numera avlidna) komiker som John Belushi och John Candy. Grundligt skäggig som en al-Qaida-ledare och oftast explosivt roande bara han öppnar munnen har Galiafinakis redan satt djupa avtryck i framför allt filmen Baksmällan och här enbart förbättrar han sin oregerligt anarkistiska uppenbarelse. Han är en komisk vulkan, ständigt beredd att spontant eruptera. Men Robert Downey Jr fungerar även han helt exemplariskt bra och tillsammans blir de två ett fantastiskt fint fungerande tandempar, som utan större besvär fixerar flinet permanent hos biobesökarna hela filmtiden ut. Och för en gångs skull accepterar man sensmoralen att vänskap kan utvinnas ur även de mest omöjliga av förutsättningar, som något fullständigt trovärdigt. Inte illa, alltså.

Film: Komisk naturkraft

Ska vi nu "vara sådana" och riktigt ärkepetiga så har den här filmen faktiskt redan gjorts (minst) en gång tidigare; i slutet av 1980-talet och då med titeln Raka spåret till Chicago och med den högst komikerkompetenta duon Steve Martin och John Candy i de ledande rollerna.