Film och dvd: Box fylld med filmhistoria

Det rör sig om fem skivor. Bestående av enbart bra filmer. Majoriteten av dem med en självklar plats i filmhistorien också.
Vittorio De Sica (1902–1974) var en av de regissörer som definierade den italienska så kallade neo-realismen, som skapades efter andra världskrigets slut då ett antal filmer spelades in dirkt på plats, ute i verkligheten, i brist på filmstudior.
Filmerna spelades in med enkel utrustning och vanligtvis med människor utan formell skådespelarerfarenhet i rollerna. Filmerna hade en stark dokumentär prägel och blev ofta regelrätta mästerverk.
Som Cykeltjuven, från 1948, som ofta har röstats fram som nummer ett på listor över de bästa filmerna någonin (helt rättvist, för övrigt).
Det här är en film som det tillhör allmänbildningen att ha sett. Och som går att se om. Minst en gång om året.
Vi möter Antonio, som efter flera års arbetslöshet får jobb som affischklistrare. Men en förutsättning för att han ska klara jobbet är att han har en cykel.
Tragedin inträffar redan den allra första dagen på jobbet. Antonios cykel blir stulen.
Och därefter får vi följa Antonios och hans lille son Brunos allt mera förtvivlade sökande efter den livsviktiga cykeln; en jakt som går genom ett stökigt, förfallet och kakafoniskt larmande Rom.
Cesare Zavattinis manus och Carlo Montuoris svartvita foto är exemplariskt fint. Filmen är genuint gripande och alldeles oförglömlig. Den lille pojken Brunos uttryckfulla ansikte stannar definitivt kvar hos de som ser Cykeltjuven.
Det är en lycka att den nu finns på dvd.
Miraklet i Milano, från 1951, är även den en upplevelse. Realism blandad med fantasi och en stark tro på människans godhet, i berättelsen om den naive – men hjärtegode – Toto’ och hans kamp för att trashankarna i Milanos utkant ska få en dräglig tillvaro.
Umberto D, från 1952, är även den enormt omöjlig att värja sig mot.
Här skildrar De Sica den pensionerade statstjänstemannen Umberto D, vars ålderdom blir en tragedi. Hans enda sällskap och vän är den trogna lilla hunden Flike (och den hunden glömmer man definitivt aldrig!) och när han till sist fått nog av fattigdom och förnedring terstår bara den sista utvägen.
Men först måste han ju hitta någon som kan ta hand om hans trogna lilla vän ...
I går, i dag, i morgon, från 1963, är en tredelad episodfilm med Sophia Loren och Marcello Mastroianni i sannskyldiga fullträffsroller.
Den här filmen saknar de tidiga neorealistiska filmernas tidlösa tyngd, men är likafullt en starkt sevärd film, både komisk och dramatisk. Och så finns här en väldigt berömd strippscen, som Loren och Mastroianni återskapade långt senare – i Robert Altmans Pret-a-Porter.
Mycket nöje!
Tidlösa mästerverk, från 2001, till sist är en cirka timslång dokumentär där intervjuer med De Sica själv och hans medarbetare varvas med klipp ur hans många filmer. På sitt sätt en bagatell, men en tillräckligt värdefull sådan.
Det hade för övrigt gått att göra en ännu större De Sica-box, om man också inkluderat filmer som Ungdomsfängelset, Två kvinnor och Giftas på italienska i den.
Men det kanske kan bli ännu en box, vem vet?
Här och nu rekommenderas i alla fall starkt ett besök i filmhistorien – med Vittorio De Sica och några av hans allra mest mästerliga filmer!