The Reader
Dvd + Blu-ray
I rollerna: Kate Winslet, Ralph Fiennes, Bruno Ganz, med flera
Extramaterial: Borttagna scener + diverse småintressanta smärre dokumentärer kring filmen och dess litterära ursprung, bland annat
Betyg: 4
Till dem som eventuellt skulle hysa tvivel angående Kate Winslets allmänna, allsidiga begåvning och ohöljda stjärnstrålglans, som en av nutidens allra mest självklara skådespelerskor – till dem säger jag bara: se The Reader.
Först en gång.
Och så – minst – en gång till.
Därefter (om inte förr) vet ni, vad Winslet representerar.
Hon fick en Oscar för dvd-aktuella The Reader och det var exakt som det skulle det. Hennes precisa spel i Stephen Daldrys återhållsamt dova filmversion av Bernard Schlinks roman; om en ung pojke i efterkrigstidens Tyskland, som inleder en förhäxande passionerad kärleksförbindelse med en betydligt äldre kvinna.
I förbindelsen ingår bland annat att han högläser för henne. En nog så viktig detalj att notera för helhetens skull.
Ralph Fiennes spelar pojken som vuxen, när han efter många år återser kvinnan. Som en av de anklagade i en krigsförbrytarrättegång, i det sena 1950-talets Tyskland. Nu är han juridikstuderande och en hel del hemligheter står redo att blottläggas för honom.
Stephen Daldry har tidigare svarat för bland annat den oförglömliga Timmarna och då vet ni att han verkligen kan den här typen av sensitiv och känslig film.
Fiennes är extraordinär. Och Winslet, som sagt, ännu mycket mera än så.
Så: se.
Gör det.
Tyson
Dvd
Betyg: 4
Tjafset om att Mike Tyson skulle ha varit en oteknisk tungviktsboxare, som bara monotont ox-klubbade ner sina motståndare så snabbt och effektivt som möjligt, motsägs kraftfullt av den här dokumentären där regissören James Toback ger oss en Mike Tyson försedd med flera dimensioner än vad vi förmodligen varit vana vid (eller ännu mindre medvetna om).
Det handlar om långa intervjusjok där Tyson håller monologer (skrämmande mångordig). Begynnelsen som street punk i Brownsville, Brooklyn, där han hade för vana att råna folk – som tolvåring.
Därefter hamnade han under den legendariske tränaren Cus D’Amatos kontroll. Han tog hand om den unge vildbasaren och modellerade honom. Insiktsfullt och tålmodigt. Och så började matcherna komma. Och Tyson detroniserade allt som kom i hans väg och länge framstod han som helt oövervinnelig (motståndarna var inte sällan dödsförskräckta för honom – "fick jag bara ögonkontakt med motståndaren så visste jag att jag kunde besegra honom").
Och sedan: allt det eviga strulet. Det turbulenta äktenskapet med skådespelerskan Robin Givens, fängelsestraff för sexuella trakasserier, drogerna, promiskuiteten, tuggandet på Evander Holyfields öra.
Både tragiskt och svårartat fascinerande.
Och garanterat alldeles helt omöjligt att slita sig ifrån.
Frost/Nixon
Dvd + Blu-Ray
I rollerna: Michael Sheen, Frank Langella, Toby Jones, Sam Rockwell, Oliver Platt
Extramaterial: den autentiska intervjun, samt en hel del annat därtill
Betyg: 4
Snacka om hårdsmitt skådespeleri!
I denna grandiost lysande och påtagligt proffs-underhållande film; så nära en dokumentär man kan komma utan att bokstavligen vara det, spelar Michael Sheen den engelske tv-journalisten David Frost och Frank Langella gör rollen som den intuitivt misstänksamme amerikanske ex-presidenten Richard Nixon.
Dessa två möttes för ett antal tv-intervjuer, lagom länge efter Nixons nesliga avgång som ett direkt resultat av den omfattande Watergate-skurkhärvan i mitten av 1970-talet.
Deta är historien om dessa möten. Och filmen (i regi av den jack of all trades som Ron Howard gradvis och så excellent har utvecklats till) utsöndrar en nageltuggarspänning av den helt galvaniserande sorten.
Nixon hade förväntat sig att det skulle gå att skuggboxas med Frost och att det hela skulle utvecklas till en, i princip, walk over-seger.
Men Frost var av den bitiga sorten och demaskerade sig snabbt som en strongt rowdy opponent till den sluge Nixon med skidbacksnäsan ("skulle ni köpa en begagnad bil av denne man?").
Är man intresserad av amerikansk nutidshistoria (och det är man) vill man inte komma förbi den här filmiska chokladasken (där alla praliner bara är jättegodast).
Och Frank Langellas spel går helt och hållet in under huden på "I am not a crook" Nixon.
Fulländat.