Filosofiska funderingar

Hjärnorna bakom, Olof Wretling och Sven Björklund (från humorkollektivet Klungan), är föredömliga i det att de verkligen tar barn på allvar och tror dem om något. Barn är inte, som en del barnprogrammakare tycks tro, några som bara kan ta till sig gap-och-skrik-produktioner med explosioner, grälla färger och billiga effekter. Inte heller behöver man ställa sig in hos dem, med överdriven näpenhet och tillrättalagda historier som kanske vill väl men i själva verket tangerar det menlösa. Skenbart normalt
Nej, Wretling och Björklund når längre med sin historia om den 13-årige Dafo och det skenbart normala villakvarter han och hans vänner bor i. Det rör sig i grunden om en klassisk dockserie, men med en ramberättelse som går in på några av samtidens mesta och största fråge- och utropstecken, framför allt detta med könsrollerna. Dockskötarna är nämligen två vuxna män. Att pojkar leker med dockor må vara en sak, men kan vuxna karlar verkligen göra det? I smyg låser de in sig i en källarlokal där Dafos värld tar form och karaktärerna utvecklas. Någon gång kommer det förbi nyfikna barn och knackar på dörren, men utan att bli insläppta. "Vad gör ni egentligen där inne", ropar ett barn. "Vi byter däck och lagar rost!" blir det kärva svaret. Vilse i pannkakan
Genom en pendelrörelse mellan docklandet och Olof och Svens diskussioner sinsemellan blir en rad ämnen stötta och blötta. Hur är man om man är dumsnäll? Vad händer om man ljuger? I vilka lägen är det nödvändigt att göra uppror? Små moralfilosofiska betraktelser utan självklara svar. En given referenspunkt är förstås Staffan Westerbergs eviga klassiker Vilse i pannkakan, men också Barbro Lindgrens berättelser om Loranga och Masarin ligger nära. Det handlar om att låta sig försjunka i en plats utanför det rationella. Ett mikrokosmos på något sätt verkligare och sundare än den stundtals monstruösa världen. En plats där saker får ha sin gång, en trösterik illusion om det autonoma varat. Barn känner igen det, lever det, vuxna har åtminstone reminiscenser av saken, även om det till stor del är svunnet.

Filosofiska funderingar

Den bästa barnkulturen är ofta den som är likgiltig inför publikens ålder. Det är sammanhanget som får avgöra vilket prefix som bör användas. Ett lysande och aktuellt exempel är serien Dafo som SVT Barnkanalen nu visar på tisdagskvällarna.