Fluff-komedi i ett träsk fyllt av sirap

Faktum är att detta är nästan enbart påfrestande. En svårt förutsägbar rom.com av chick.lit stämpling (romantic comedy, tjejlitteratur) som riskerar att sända samtliga män som eventuellt förirrat sig in i biosalongen där den visas, skrikande i svår panik mot ytterdörren. Vi förutsätts att tro att Katherine Heigl (känd från TV-serien Grey's Anatomy) är en oansenlig evig brudtärna, som i tysthet trånar efter sin chef (Edward Burns - han både gjorde och medverkade i bra filmer en gång i tiden) medan han beslutsamt faller för hennes bimbo-syrra (Malin Åkerman). Jane (som Heigls rollkaraktär heter) har sparat alla sina 27 olika bröllopsklänningar, vilket skvaller-journalisten Kevin (James Marsden), med inriktning på bröllopsbevakning, snokar reda på. Och författar en infam artikel. Vilka tror ni sedan blir förälskade i varandra respektive slutar att vara det och vem får poäng för årets mest sentimentalitets-siraps-sliskiga och förutsägbart sliriga film-manus? Gissa! Det är inget fel med lättsamma och lättviktigt fluffiga filmer, men man kan ju begära ett uns av begåvning också. 27 Dresses innehåller just detta. Ett uns av begåvning. Ett. Uns. E. t.t. Det inträffar när skvallerjournalisten och den eviga brudtärnan blir vimsiga på en bar tillsammans och skrålar Elton Johns Bennie and the Jets. Men Katharine Heigl är absolut en hygglig komediaktris och Judy Greer, som hennes cyniska kompis Casey, slänger med cool övertygelse ur sig diverse stilettslipade repliker. Till både höger och vänster och hela tiden. Och jovissttusan ja! Malin Åkerman, den senaste blonda svenska filmexporten, åstadkommer ett vulkaniskt erupterande ilskeutbrott. Men det hjälper föga. 27 Dresses sjunker lika förbaskat och ohjälpligt för gott ner i sirapsträsket.