Förmår inte alltid att entusiasmera

Aleksandar Hemon
LazarusprojektetÖversättning: Kerstin GustafssonAlbert Bonniers Förlag Chicago, 2 mars 1908. Lazarus Averbuch, en 19-årig judisk yngling och immigrant, skjuts till döds av stadens polischef, George Shippy. Omständigheterna är oklara. Sökte han upp Shippy i dennes hem för att försöka ta livet av honom? Och vem skickade i så fall den unge mannen? Inom stadens etablissemang råder det anarkistskräck. Arbetarna organiserar sig och "Röda" Emma Goldman är en inflytelserik person, som talar på stora massmöten. Shippy tar Averbuch för en av hennes hantlangare, utan att egentligen ha annat än misstankar att gå på. Men incidenten har fler bottnar än vad som till en början verkar vara fallet. Det är ingången till Lazarusprojektet av Aleksandar Hemon. Författaren, själv invandrare till USA från Bosnien och sedan debuten med Frågan om Bruno (2000) skrivande på engelska, har gissningsvis ett särskilt förhållande till Averbuchs öde. Den nya boken är ett verk som borrar sig bakåt, in i en ännu pågående förflutenhet. Här har vi dels en skuggmättad, depressiv gestaltning av de historiska händelserna, dels en nutida parallellberättelse om Vladimir Brik, en författare in spe som trots goda förutsättningar inte riktigt kommer loss, varken med sitt skrivande eller med sitt liv i det nya hemlandet USA. Ett oväntat stipendium ger honom möjlighet att förverkliga sitt sedan länge planerade bokprojekt om den mystiskt döde Lazarus Averbuch. Färden går till dennes hemtrakter vid dagens Ukraina och Moldavien, strax inpå det hem som Brik själv flytt under Balkankriget. Projektet blir en katalysator för bearbetandet av den egna rotlösheten, främling som han nu är såväl dit han kommit som varifrån han rest. Frågor som Hemon skildrar trovärdigt, i en roman som är snyggt skuren och intelligent men som inte alltid förmår att entusiasmera.