Från frihet och lekfullhet på Mars yta till trånga gångar i planetens inre. Red Faction-serien har tagit ett modigt steg, men klarat omställningen oväntat smidigt. Red Faction-serien har sedan premiären för ganska exakt tio år sedan handlat mycket om förstörelse. När det kom var det banbrytande att kunna spränga sönder berg och byggnader och även om fler spel använt den finessen sedan dess, bland annat svenska Battlefield Bad Company 1 och 2, så har Red Faction ständigt tagit det ett steg längre än sina konkurrenter.
I föregångaren Red Faction Guerrilla fick spelaren en stor spelvärld på Mars att leka i med sprängämnen och fordon. Armageddon utspelar sig 50 år efter Guerrilla och har en helt annan inramning. Nu utspelar det sig i underjordiska gångar och salar och fienderna är inte enbart mänskliga. Förstörelsen finns kvar, men har fått en något mer tillbakadragen roll på grund av det mer klaustrofobiska upplägget. Det finns fortfarande många olika vapen att välja mellan och kontrollen sköter sin del av jobbet utmärkt. Det är också en effektiv handling om hur huvudpersonen råkar starta händelser som är större än han kunnat ana.
Det är dock ett något märkligt val av utvecklarna Volition att gå från den stora öppna sandlådan i Guerrilla till en helt annan sorts spel i Armageddon. Fans av föregångaren riskerar att bli besvikna och när det läggs så pass stor vikt vid handlingen hade det behövts mer färgstarka karaktärer. Banorna hade också behövt vara lite mer fantasirika när de inte längre kan leva på att vara en öppen spelvärld. Förutom det står Armageddon på egna ben med sitt uppgraderingssystem, sina coola vapen och flerspelarlägen där det gäller att bekämpa våg efter våg av fiender.