Förverkligandet av en helvetisk princip

OM VÅLDET.                Cormac  McCarthy.

OM VÅLDET. Cormac McCarthy.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2010-10-16 06:00
Cormac McCarthyBlodets meridianÖversättning: Ulf GyllenhakAlbert Bonniers Förlagny bokBlodets meridian är en westernroman utan egentlig intrig. Man kan till en början luras att tro att det mest handlar om ett staplande av scener, godtyckligt uppradade, ibland förvillande lika. Ja, stundtals närmar det sig monotonins gräns och prövar tålamodet. Men Cormac McCarthy följer något annat än epikens regelverk. Karg som tillvaron själv söker sig hans prosa mot något verksamt bortom det omedelbara. McCarthy beskriver en samling skalpjägare ute på en grotesk mördarturné i USA och Mexiko. På hästar genom det döda ökenlandskapet, utsökt fångat, reser de från ställe till ställe och sprider fruktan. Ingen är för obetydlig för att tas av daga, inget våld för grovt, alla böner om nåd förgäves. Den förryckte, oberäknelige John Joel Glanton och den excentriske domaren Holden driver på sina mannar att förverkliga en sorts helvetisk princip. "Kriget har alltid funnits. Innan människan fanns väntade kriget på honom", som domaren säger. Måhända är deras beteende, i den mån det kan förklaras, en ode till krigets mäktige ande - världsliga saker som ära, makt och rikedom tycks trots allt vara något sekundärt för dem. Det är också en mycket manlig värld, i den mån kvinnor förekommer i berättelsen är de antingen uppasserskor eller prostituerade. Saken har dock en dubbel karaktär, varken den som vill tillskriva författaren en machomentalitet eller den som menar att han avtäcker den stereotypa manligheten kan sägas ha fel.Men framför allt är det alltså en roman om våldet. Inte dess konsekvenser, inte dess bakgrund, utan det rena våldet, som inte ens behöver uppge några skäl för sin existens, givet som en naturlag. Det går att ha synpunkter på McCarthys spekulativa närmande till detta, att han fördjupar sig i våldet till den grad att han desarmerar det och gör läsarens blick avtrubbad. Till vilken nytta? Vad ska man göra av allt detta? Efter den tionde inslagna skallen slutar jag räkna, och funderar mer på stilen, hur det ohyggliga gestaltas, och blir därmed en ofrivillig medbrottsling. Skalpjägarnas kyla är inget som finns utanför människan, utan inuti. Sedd som en serie blodiga tavlor är McCarthys roman på samma gång livgivande och förfärande.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!