Fröken Sverige

Fröken Sverige
Royal Bio
Regi: Tova Magnusson-Norling
Manus: Sara Kadefors
Foto: Anders Bohman
Skådespelare: Alexandra Dahlström Sverrir Gudnason, Leo Hallerstam, Sebastian Ylvénius, Oldoz Javidi, Sissela Kyle, Magnus Roosman, Leif Andrée, med flera

Kultur och Nöje2004-09-03 06:30
Rolf Nilsen
Moa är en 19-årig tjej i en småstad som ganska surmulet jobbar på fabrik (där toalettpapper tillverkas), bebor ett hus på vischan utanför centrum, är vegan utan att riktigt förstå varför, lyssnar på Patrik Isaksson i hemlighet och gör allt för att passa in. I så hög grad att hon nära nog utplånar sina egna åsikter.<BR>Alexandra Dahlström, för evigt förknippad med sin genombrottsroll i Fucking Åmål för sex år sedan, spelar henne i Tova Magnusson-Norlings debut som regissör ? Fröken Sverige.<BR>Det har blivit en livligt engagerad roll, i en överraskande, oväntad och delvis även smått provocerande film.<BR>Vad jag, som en drygt 50-årig ?gubbe?, uppskattar så starkt i Fröken Sverige är att den i så hög grad har ägnat sig åt att tvärvända på perspektiven. Det som Moas vegankompisar tycker är det normala, är det som omvärlden ser som det utmanande. Och när Moa utmanar dem och vill vara mera vanlig (Patrik Isaksson-lyssnandet, McDonald?s besök) så är det hon som i stället blir det provocerande elementet.<BR>Det är en både tankeväckande och roande film. Ibland så impulsiv att hjärtat hoppar över ett slag; hela tiden så hetsigt intensiv att man nästan duckar i biofåtöljen.<BR>Alexandra Dahlström, som Moa, är med i nästan varje scen och kommer springande med en äldre pojkvän, cyklar utan lyse, kastar telefonen i soptunnan (bara för att lite senare hämta tillbaka den igen), argumenterar med sina menlöst socialflummiga föräldrar, griper en spade och gräver energiskt i den stenfyllda jorden utanför den stuga där hon bor och är hela tiden helt enkelt så genomgripande väldigt närvarande.<BR>Jag tillhörde ju den försvinnande fåtaliga minoritet som vägrade att lägga mig platt inför Fucking Åmål; som tyckte att den var väl bra men ändå inte SÅ överväldigande och sensationellt haktappande bra.<BR>Men för Alexandra Dahlström kapitulerade jag. Då och nu. Hon förblir ett energipaket helt utan nödlösningar. Hon är helt trovärdig i denna Fröken Sverige och hennes subjektiva livsresa genom handlingen, på jakt efter att bli bekräftad och sin egen identitet och även någon att verkligen älska, är något som man verkligen gärna hänger med på.<BR>Tova Magnusson-Norling visar en påfallande mogenhet som regissör och låter sin berättelse arbeta efter en egen puls. Moas punk- och vegankompisar är även de helt OK och hennes föräldrar (Sissela Kyle och Magnus Roosman) blir aldrig schabloner, även om de inbjuder till det.<BR>Vidare är Sara Kadefors pigga manus också fullt av drastiska vändningar, som gör det till något både vitalt och oväntat seriöst.<BR>Men trots allt detta så tillhör Fröken Sverige oinskränkt främst Alexandra Dahlström. Hon lever och sjuder och forsar fram genom filmen som en 19-årig kulblixt. Hon är dess nerviga epicenter och till sist den tjej som man bara tycker så mycket om ? i all hennes bistra tjurighet, inlevelse och hjärtinnerliga engagemang.<BR>Den här gången kan hon också verkligen vara värd en Guldbagge. Till skillnad från förra gången, när det bara ansågs som skitnödigt politiskt korrekt att nominera henne.<BR>Viva Alexandra, alltså! Som ser till så att även Fröken Sverige är en av de svenska filmer i höst som verkligen är att räkna med.<BR>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Kultur och Nöje
Norrbottens län