Fulländad finalkväll

J.P. Nyströms folkmusikfestival med: J.P. Nyströms, Ronny Eriksson, Sofia Jannok, Daniel Wikslund, Göran Forsmark Kulturcentrum Ebeneser Lördag 27/8?05 Fyra Kurirhästar Tack och bock och slut för den här gången då, från J.P. Nyströms orkester med vidhängande gäster. Vissa av dem starkt folkmusikaliskt bevandrade och andra av dem betydligt mindre så. Men alla av dem djupt underhållande. I sina respektive väsentligt markanta omfattningar. Lördagskvällens finalföreställning av folkmusikfestivalen bevisade verkligen att det här evenemanget både är innerligen efterlängtat och behövt. Ebeneser var fullsatt intill sista extrastolen. Hade folk tillåtits att hänga från repstegar i taket, så hade de säkert valt att göra det också. Och det var inte enbart ?de som man alltid träffar på alla kulturevenemang i stan? som hade tagit sig hit. Jag såg många ganska obekanta ansikten också. Det här kändes tydligen som en angelägenhet för många som inte automatiskt är ?bevandrade i branschen? och till den allmänna trivsamhetskänslan bidrog väl också den omständigheten att de fyra J.P. Nyströmarna gick omkring före spelningen och fixade fram extrastolar, rev biljetter, gemytligt klappade om publiken och så vidare. Det här var alltså Sista Natten Med Gänget. Men J.P. Nyströms har lovat att ordna minst ytterligare några folkmusikfestivaler. Sedan får de och vi se vad som händer. Kanske tar andra över stafettpinnen, kanske inte. Nu började grabbarna, som alltid, med att inlevelsespela i Tjursmugglarvisan och så sjöng Svante Lindqvist, lika inlevelsefullt som alltid, i När luffarna slipper att vandra. Basisten Göran Eriksson svepte om sig sin numera endast formellt vita halsduk och exekverade Malmberget-originalet Hadar Hagströms närmast smärtsamt innerliga Mamma kokar palt. Redan här kändes det som om diverse nycklar vreds om i hjärtat och inte blev det ju någon ändring av den statusen, när Sofia Jannok inträffade på scenen och jojkade texter av den legendariske Nils-Aslak Valkeapää och den norsk-samiska sångerskan Mari Boine. När Sofia Jannok sjöng och jojkade så var det som om hela skallen och kroppen fylldes med fjällvärldens säregenheter. Ronny Eriksson, som tillhör den exklusiva skaran av Mycket Roliga Medmänniskor, hade även han saker och ting för sig. Under sitt första set, före paus, plockade han bland annat fram det dagsaktuella numret av Aftonbladet och bara genom att högläsa ur det så instiftade han blodiga ironier och uppsluppna slagkraftigheter av den allra som mest svidande sorten. Och hade vi inte uppfattat det tidigare så kommer vi från och med nu att tänka på moderatledaren Fredrik Reinfeldt som lille Alfons Åbergs pappa. Åtminstone utseendemässigt. I akt två ökades temperaturen på scenen och då även ute i salongen. Där det var 25 grader varmt och behovet av ett fungerande fläktsystem kändes ibland som något att utsända böner om. Marcus Falck plockade fram ett tvåradigt dragspel, med en intressant historia, och spelade sånt som han hade lärt sig av Börje Zettervall i Jokkmokk. Till publikens stora jubel. Lekande toner och Thore Härdelins Lyckomarsch är = stor spelmansglädje. Och med Svante Lindqvist kompande på dragspel klev skådespelaren (?Koskullkulles Jack Nicholson?) Göran Forsmark upp på scenen och teatersjöng sig igenom en text där han fick vara den sorglige legenden Liikavaara-Frans son. Där kom förvisso Svante Lindqvists ofta upprepade credo om att man ska ?sjunga med den röst man har och inte med den man önskade att man hade? till sin fullständiga illustrering. Unge Daniel Wikslund förtrollade än en gång med sin fiol och Sofia Jannok kom tillbaka och ?cover-jojkade? med hela gänget. Innan Ronny Eriksson passade på att förhandserbjuda några nummer ur sin snart premiärklara föreställning Kärlekssånger, där vi tidigare har hört den på Paul Ankas Diana baserade sociologiska och hysteriskt roliga depeschen om en fredagskväll på Piteå stadshotell. Men som var lika träffsäker nu som alltid. Innan det sista tack och farvälet hade meddelats spelades så Pikku-valsi, efter Vifast Björklund, och den fick tiden att åtminstone tillfälligtvis stanna av. Vi syns och hörs nästa år vid den här tiden och i det här sammanhanget. Har det ju utlovats och då blir det väl också så. Sedan transformerade sig större delen av sällskapet i salongen samt på scenen i väg till Teatercaféet i Norra hamnen, där ännu mera sång och musik och glad samvaro utbröt till någon timme in på den officiella natten. Bra som tusan. Det också.

Fulländad finalkväll

Lördagskvällens finalföreställning av JP Nyströms folkmusikfestival bevisade att det här evenemanget både är innerligen efterlängtat, konstaterar Norrbottens-Kurirens Rolf Nilsén.