När Kulturhuvudstadsårets kronjuvel Elektra har premiär i Umeå så sparas det inte på effekterna.
Spelplatsen är 200 meter lång, 40 meter djup och föreställer en grav. Här kommer tre containrar med blod att under fem kvällar i augusti fylla scenen, alltmedan det brinner i en hög halmbalar ett par kvarter bort.
Mitt i detta ska operasångerskan Ingela Brimberg för första gången framföra titelrollen i Elektra , delvis inne i en gigantisk metalldocka som hålls upp av en lyftkran. Situationen beskriver hon per telefon mellan de krävande slutrepetitionerna som en minst sagt teknisk utmaning.
- Jag tänkte att om jag bara får sjunga Elektra så kan jag göra det stående på ett ben, balanserande på en pinne, därför att det är en så fantastiskt roll. Men visst tillkommer det extra svårigheter i just den här uppsättningen!
Till dessa räknas sannolikt den fysiska prestationen att klättra i och ur de uppåt tolv meter höga dockorna som utgör rollernas alter egon. Liksom att forcera allt grus på den enorma scenen som samtidigt är Kung Agamemnos grav. Att orkestern och sångarna inte hör eller ser varandra är en annan utmaning.
- Den sitter i ett annat hus. Bara dirigenten och konsertmästaren hör oss via en ljudmonitor, så just nu håller vi på att få ihop det som händer på scenen med musiken.
Elektra är enligt den grekiska mytologin Kung Agamemnons och Klytaimnestras dotter som hämnas sin pappas död genom att hetsa sin bror Orestes att döda deras mamma. I sin version, som sker i samarbete med Norrlandsoperan, utgår det katalanska scenkonstkollektivet La Fura dels Baus från Richard Strauss opera från 1909 som bygger på tragöden Sofokles pjäs.
- För mig är den, vid sidan av Don Giovanni , den bästa operan som har skrivits. Den är ett eget universum som man kliver in i känslomässigt. Samtidigt är det ett utmanande verk som är svårt att sjunga därför att musiken går snabbt och det är mycket text att hålla reda på.
La Fura dels Baus Elektra är den största uppsättning som 40-årsjubilerande Norrlandsoperan någonsin har producerat. Den kommer att spelas utomhus på en parkeringsplats inom det gamla militärområdet Umestan i Umeå, en platsspecifik upplevelse där Västerbotten möter Katalonien, och som involverar allt från pyrotekniker till en mängd lokala statister.
Upplägget är helt i det legendariska kompaniets anda som startade som en urban gatuteatergrupp 1979 innan de slog igenom med den sprakande iscensättningen av OS-invigningen i Barcelona 1992.
I dag är de en internationellt kultgrupp som just är känd för sina scenkonst i storformat, ofta bestående av mycket teknik, senast Verdis Aida i Verona 2013.
Esteban Muñoz, biträdande regissör för Elektra , menar att uppsättningen görs helt i den antika teaterns anda.
- Även i vår version blir publiken en del av berättelsen och vi använder eld och kranar som grekerna gjorde med sina deus-ex-machina-lösningar (scenteknik som gick ut på att en gud sänktes ner från scenhimlen i syfte att lösa en knepig situation, reds anm). Allt finns där, men översätts till ett modernt språk, till "La Fura språk".