Glad och lycklig musik

Bohuslän Big Band har ärat länet med besök (Piteå i fredags, Luleå i lördags) och det är bara att ställa sig rakt upp och ner och utbryta i mässande tacksamhetsbetygelser. För hur bra var inte detta?

STÄMNINGSFULLT. Veronica Mortensen sjöng med en sensuellt beslöjad stämma.

STÄMNINGSFULLT. Veronica Mortensen sjöng med en sensuellt beslöjad stämma.

Foto: Petra Isaksson

Kultur och Nöje2010-02-08 06:00
Högtrycksmusik. Glad och lycklig, rent av fullskaligt sprittande. Man kunde absolut inte undgå att påverkas. Det smittade av sig. Nu är det ju inte så värst mycket Bohuslän i det här storbandet. En av medlemmarna kommer från Tokyo i Japan, en annan från Venedig i Italien, de flesta övriga från varierande orter i Sverige och trombonisten par excellence Karin Hammar kommer ju från Boden ! Och storbandets fasta scen är på konserthuset i Vara, som befinner sig på Västgötaslätten... Men strunt i det geografiska; det här Storbandet hade fått komma från vart som helst för det viktiga var ju hur de spelade och detta gjorde de på ett beslutsamt professionellt och tilltalande attraktivt sätt, med idel vassa soloinsatser och ett allmänt spelhumör som det (tamme tusan !) slog aktiva flammor om ! Kvällen ägnades åt 1930- och 1940-talsmusik skriven och arrangerad av Duke Ellington och hans trogne kompanjon Billy Strayhorn, samt i förekommande fall vokalt transkriberad av Ella Fitzgerald. Den damen måste jag skrytsamt få be att meddela att jag once upon a time (i Umeå i början av 1980-talet) har både sett i aktion och även intervjuat. Eftersom det nog inte är så väldigt många nu levande som har haft det privilegiet; åtminstone det sistnämnda. I alla fall: den danska vokalvirtuosen Veronica Mortensen iklädde sig uppgiften som Ella och besjöng med sin sensuellt beslöjade stämma sånt som Everything But You, I’m Beginning To See the Light och All Too Soon. Uttrycksfullt fraserat och stämningsfullt levererat. Eviga örhängen från The Great American Songbook. Och själv sitter jag ofta och tittar på en av saxofonisterna (jag avslöjar inte vilken) som när han inte själv spelar sitter med slutna ögon och njuter av musiken. Vaggar med, ibland spricker upp i ett stort leende (fortfarande med slutna ögon) och registrerar alla möjliga tecken på djup lycka. I’m Just A Lucky So and So hade man kunnat säga om honom. Den sjöng också Veronica Mortensen, som ibland även påminde om Anita O’Day med sitt avspända och halvnonchalanta sätt att framföra de här klassikerna på. I vilket fall som helst: högoktaniga musikleveranser från Bohuslän Big Band med alla de läckra solisterna och en glimmande guld i strupen-stämma från Veronica Mortensen. Very Good Music On a Very Good Night. Indeed.

Musik

Celebrating Ella & Duke ... med Bohuslän Big Band, sång-solisten Veronica Mortensen

Kulturens hus Lilla salen
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!