Vid barnavårdscentralens utvecklingsbedömning av 4-åringar ombeds barnet rita ett kors. Officiellt undersöks förmågan att korsa kroppens mittlinje, något som ger en uppfattning om hjärnhalvornas samarbetsförmåga.
Men för barnet finns förstås en mer direkt och konkret nytta av korset, eller åtminstone av det besläktade krysset. Det är en oumbärlig del av varje skattkarta.
Kanske gläder det någon traditionalist att skattkartorna har en ohotad ställning på många förskolor, trots att de flesta barn idag lär sig identifiera en GPS-röst före de kan peka ut en atlas. Det är ändå något med handfastheten. Att kartan kan rullas ihop och fästas med en liten bit tejp. Man kan vara säker på att barn i alla tänkbara framtidsscenarier kommer att uppskatta små bitar tejp.
Själv har jag en Luleåkarta på ytterdörren. Idén är att jag ska konsultera den ifall jag någon gång, på väg ut, vill välja en ny cykelväg till affären. Men egentligen hänger den där förstås enkom som prydnad. Om jag någon gång ska bege mig till en okänd adress så får jag en vägbeskrivning av telefonen. Det är inte lika dekorativt, men desto mer funktionellt.
Man ska dock inte inbilla sig att internetkartorna och deras underfunktioner är helt utan estetiskt och fantasieggande värde. Det vet till exempel Jon Rafman, konstnären och online-antropologen bakom bloggen 9-eyes.com. De nio ögonen syftar på det slags kameralinser som sedan år 2007 monterats upp på en armé av bilar, som sänts ut av Google för att dokumentera världens alla gator i ett 360°-perspektiv. Komplett är inte Street View-funktionen ännu, men den möjliggör virtuella promenader bland ett svindlande antal av planetens gränder, glesbygder, metropoler och autostrador. Ansikten och registreringsskyltar är utsuddade för att förhindra igenkänning, men det förändrar inte faktumet att Google har lyckats sammanställa en gigantisk mängd bilder av mänskligt (och djuriskt) beteende i det offentliga rummet.
Jon Rafman fryser panoramat vid en ko som släpar sig över vägen med bruten rygg. Krockar och välta bilar i diket. Stenkastare, rån, maskerade polisstyrkor i nedgångna bostadsområden. Men också sagolika vyer över hav, blommande fält och skogar. En ren som springer på vägen bredvid en fjord i Norge. Somligt ser ut som oljemålningar på Nationalmuseum. Och det är rimligtvis där som Google Street View-konsten en dag kommer att höra hemma. Picasso målade faktiskt inte heller igenkännbara ansikten.