Gungande hyllning till tre blueskungar

All heder till Kent Sundvall, blues aficionado el extremo och även en trygg och charmigt stadig trummis inom genren, som kom fram med konceptet om att i Svartöns Blues regi sammanställa en hyllning till de tre certifierade blueskungarna med samma efternamn, men utan släktband - Albert King (1923 - 1992), B.B. King (1925 - ) och Freddie King (1934 - 1976! Det blev en hyllning med eftertryck och värdighet, som mycket målmedvetet genomfördes i restaurangen i Kulturens hus på Trettondedagsftonens lördagskväll. Efter bara en liten stund letade sig en trivsamt genuin stämning fram genom lokalen. Etablerade sig. Och stannade kvar. Sånt är alltid direkt roligt att få vara med om. Och roligt var det också att lyssna på hyllningsorkestern - The Tribute Band - som innehöll både blåsare; Danne Johansson, från Norrbotten Big Band, på smakfull trumpet och Bengt Ek, numera frilansare efter åren i NBB, på lika smakfull sax. De adderade verkligen extra dimensioner till bluesnumren, genom sitt arbete. Och som sångare och gitarrister instämmer jag hjärtligt i hyllningarna av ungdomarna Jons Jonnerby och Erik Lund. Väldigt uppiggande och mångsidigt bra! Man är ju rätt van att höra de här bluesklassikerna framförs av någorlunda äldre och ärrade män (mer eller mindre, i alla fall) med skrovliga röster. Nu var det kaxiga unga män med oförstörda röster som skötte tolkandet. Det lät smärtbefriat och helt rätt. Kvällen startade med den enormt väldige och ständigt piprökande jätten Albert Kings (ett kuriöst faktum är att både han och B.B. King kommer från Indianola, Mississippi) Crosscut Saw och tog sig sedan fram via versioner av Rock Me Baby (B.B. King; egentligen heter han Riley B. King - B.B. står för Blues Boy och det namnet fick han sedan han i sin ungdom lämnat bomullsplockndet och traktorkörandet på åkrarna och istället lyckats bli blues-DJ), I?m Tore Down (Freddie King; alltför tidigt död några dagar efter jul 1976 av en kombinerad blodpropp och hjärtattack) och en radda med andra delikatesser också. Bandet, som också innehöll den med jämna mellanrum exemplariskt gitarrblixtrande Tomas "Tottie" Engman, Björn Råberg på klaviatur, Jonas Jakobsson på bas och Kent Sundvall på trummor, klättrade från klarhet till klarhet och skapade en fin Trettondedagskväll baserad på blues och tre osvikliga Kungars bidrag till genren. Det här får gärna bli en Trettonhelgs-tradition! Elin Lindström Band inledde, även de med en utpräglad hunger och rå attack. Still Got The Blues. Always. And Ever.