Habil uppföljare

Jag var aldrig något större fan av det första Condemned. Sure, det var bra, men inte jättebra. Spelet bjöd på en sjuhelsikes massa creepy omgivningar, men dessvärre också lika många närstrider. Hade jag fått panga lite mer, skulle jag antagligen ha sett på spelet med andra ögon. Nu fick jag inte det. Så hur ligger det då till med nya Condemned 2: Bloodshot? Bjuds det här på mer ös? Svaret är nej. Condemned 2 spinner vidare på föregångarens "vifta-med-plankor-och-andra-hårda-grejer"-koncept. Helt okej visserligen, men jag kan fortfarande inte smälta att utvecklarna återigen valt att fokusera på FPS-genrens absolut tråkigaste stridsmoment, nämligen melee-attacker. Som inbiten first person-gamer skulle jag gärna se mer puffror och mindre järnrör. Då skulle spelet kännas betydligt mer nyanserat än det gör för tillfället. Sett till det audiovisuella är Condemned 2 ungefär vad du kan vänta dig att ett spel i dagsläget. Det ser fint ut, låter bra och levererar en schysst atmosfär. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte känner mig det minsta illa till mods, då jag springer genom mörka gränder och sunkiga hotell, med mordiska knarkare i hasorna. De äckliga miljöerna för tankarna till såväl Silent Hill som Resident Evil, samtidigt som ljudbilden fångar all den galenskap som genomsyrar spelet från början till slut. Stundtals riktigt obehagligt faktiskt. I det stora hela är Condemned 2: Bloodshot en habil uppföljare till ett lika habilt spel. Här finns inga överdrivet minnesvärda ögonblick, men väl en hel del underhållning för pengarna. Gillar du skräckspel lär du inte bli besviken. Spela också: The Darkness (XB360, PS3)