27 januari är internationella minnesdagen för förintelsens offer. I hela landet har det arrangerats olika evenemang och Luleå var inte sämre. ABF anordnade tillsammans med Luleå kommun och Röda korset arrangemanget Rock mot rasism. Tre metalband stod under kvällen på scenen.
Först ut är Luleåbandet Cruel Addiction. Unga gossar som spelar någon slags blandning av metalcore med inslag av Slashgrejer på gitarren. Det tuffaste var nog att de hade en vänsterhänt gitarrist. Det ser så fränt ut. Om trummisen börjar använda båda fötterna i alla låtar, och om sångaren kan ta i från tårna när han growlar, kommer det bli mycket bättre.
Andra bandet är även de från Luleå, Path To Salvation. Det felar sällan med en ung, söt tjej som frontar bandet. Och har hon en röst lika len som honung, så felar det inte alls. De skulle tydligen vara sju stycken på scenen, men var bara fyra. Shit happens. Synd att en av de frånvarande var basisten. Ta inte illa upp, basister out there, men det är först när ni inte står där på scenen som man upptäcker att ni faktiskt behövs! Skämt å sido, Path to salvation har en skön blandning i sin musik, ljuva pianostycken som stegras med Metallicaliknande riff. Genom alla låtar skriker någonting i mitt huvud, Evanescence. Ja, de påminner om Evanescence. Jättemycket. Tyst nu huvud.
Sista bandet är Machine från Boden. Tung, aggressiv thrashmetal. Det är en underbar avslutning på kvällen. Snittåldern på Machine är några år högre än på de övriga banden, vilket märks i spelandet. Det här är rutinerade musiker som avfyrar kulsprutesalvor med gitarrriff mot publiken. Som sitter ner. Hårt och ösigt! Jag lämnar Lillan med en känsla av att ha blivit piskad av denna metalmaskin.