Andreas Mattson hade ett stort finger med i den svenska popmusiken under 90-talet. Kanske främst med indiesuccén Popsicle, men också tillsammans med Niklas Frisk i Sweet Chariots och som professionell låtskrivare åt andra artister. Han har sin erfarenhet och det har satt sin tydliga prägel på debutalbumet i eget namn. <br>Det är som att begåvningen är indränkt av erfarenhet, Mattson lutar sig här tillbaka och gör en vuxen comeback, som faktiskt är oerhört tråkig. Mogen finstämdhet kan vara tristare än någonting annat.<br>The lawlessness of the ruling classes är fylld med ljumna melodier och gitarrer som på ett harmlöst och lent vis bara maler på, mycket känns som ett soundtrack till en amerikansk drama TV-serie. Det är som att han kan poplåtsformen alltför väl, att han bara stöper låtar i den utan att experimentera någonting alls. <br>Men behållningen ligger ändå just i harmlösheten som detta medför, och i att skivan är så pass välgjord. Att spela skivan halvt som bakgrundsmusik är helt okej, men särskilt kul att riktigt lyssna på är den inte.<br>Lyssna istället på: Bonne Prince Billy ? Dream of a drunk black southern eagle