Hellstrand - tråkig och naiv

Staffan Hellstrand
Danstältet
Fredag, 21.30
i danstältet är ett potpurri av ljud. Men inte bara hans egna.
När han ska börja spelningen måste han vänta på att coverbandet tvärsöver gatan ska sluta spela, för att inte överröstas. Efter låten Fanfar påpekar han att hans spelning på PDOL är ett unikt samarbete med Looptroop och de andra som spelar tunga beats från Babylonscenen.
Det lider hela hans framträdande av och det märks att han också själv har svårt att höra sin egen spelning. På rösten påminner han nästan om John Lennon. Men han sjunger på svenska och är inte helt oväntat också ljusår ifrån samma låtskrivarkapacitet som Lennon. Hellstrand är faktiskt mest bara naiv och tråkig.

någonting mer, ett band som backar upp honom och trycker på. Eller en producent som backar upp honom och trycker på.
Eller någonting annat. Hursomhelst är det ganska slappt, och om det beror på störningsmomenten utifrån eller honom själv, det kan jag inte svara på.
Det kan vara att han är en för tråkig artist. Det bästa med konserten är medgitarristens solon. Han spelar snyggt, fast det borde vara punkigare. Det borde allt vara. Råare och hårdare.