Helt klart årets bästa konsert i Luleå

Och? Hon sjunger ju dem så helt ljuvligt, våldsamt offensivt vackert och alldeles, alldeles underbart att man bara smälter bort och rinner ut, genom de entrédörrar som man tidigare hade rullat in genom!!! Det hela börjar som så att två tjejer klädda i anslående svart går upp på scenen. En av dem säger ett kortfattat "Hej", den andra sätter sig vid pianot och börjar sjunga. Den senare är Elin Ruth Sigvardsson och när hon avslutat sången säger hon: - Hej alla norrlänningar! Vad kul och mysigt det är att få vara här igen! Det är länge sedan. Men vi trodde ändå att det skulle vara mera snö. I går spelade vi i Malmö så vi var rätt jetlaggade när vi kom hit. Ett resultat av ett mera än märkligt spelschema. På det viset påbörjade trion Elin Ruth Sigvardsson, sång, gitarr, piano, Therese Börjesson, extremt duktig på flöjt, maracas, piano och lite av varje samt gitarristen Carl Ekestam, bygget av en spelning som gradvis växte allt mera till en upplevelse graverad av lugn auktoritet, en djungel av motstridiga känslor och även ett helt öppet registrerande av dessa. Jag greps och hur mycket som helst också. Ett singer/songwriter-temperament inom pop-facket, som kom mig att associera både till norskan Ane Brun och amerikanskan Jewel. Men dock med en helt egen och unik profil. I allt som hon gjorde. "De bittra kärlekssångerna" handlade om relationer och hade titlar som Here’s To the Good Times We Had, Is It Over With You ?, Have Some Patience With Me, Too Sensitive, den smärtsamt vackra 1000 Hands, den likaledes tungt magnifika Dead Man Walking och Love Is To Hard To Break, Little Man, Get You Together and Leave + ytterligare ett antal. Vissa konserter (eller spelningar) drabbar en bara så skoningslöst hårt och etsar sig in i både hjärnbarken, hjärtat och diverse andra kroppsdelar, så att man aldrig klarar av att (eller ännu mindre vill) bli av med dem. Så var det med den här spelningen. Jag var alldeles känsloskärrad efteråt. Men mådde också väldigt bra och kände mig ovanligt glad och, liksom, renad. Och helt klart: en av årets bästa konserter i Luleå; ja, i hela länet Just så var det, i lördags.

Helt klart årets bästa konsert i Luleå

- Jag sjunger ju mest bara bittra kärlekssånger, intygade Elin Ruth Sigvardsson uppriktigt en stund in i den spelning hon genomförde i Lilla salen på Kulturens hus, i lördags.