Högsommarens ljud

När jag kommer ut är det lugnt kring huset. Alla svalor verkar ha gemensam rast, och ungarna sover. Det är en vindstilla dag, där det obestämbara bakgrundskvittret är en trygg ljudfond. Tystnad är hotfullt. Ett främmande kiuo kiuo bryter friden. En spillkråka landar på aspens stam. Den svarta fågeln med sin röda mössa sitter helt stilla, tyst. Troligtvis skrämd, jagad. Kanske en unge. I solstolen på husets baksida med blicken mot skogen bortanför ängarna ser jag hur tranorna samlar sig i små grupper. Ungarna behöver mat och flygträning. Och framför allt hör jag dem. Tranornas trumpetande är omisskännligt. De försvinner bakom trädtopparna och åter enstaka huwitt mot ett ständigt pip, pip, pip, kvitter. Mitt skrivande störs dock av ett oregelbundet dunkande från den gamla ladugården. Måste vara ett djur. Tar så småningom mod till mig och går dit och hör en fågel större än ladusvalorna flaxa iväg in i något skrymsle. Ladusvalorna har sin lilla ingång under taknocken och klarar utan problem att flyga mot den i hög hastighet, fälla vingarna mot kroppen och exakt pricka det lilla hålet. Det här är en större fågel, kanske en av de många björktrastarna. Jag låter dörren stå öppen och hoppas den hittar ut. Åter i min solstol hör jag att spillkråkans repat mod. Hennes hårda långa, kraftiga trumvirvel ackompanjeras av duvornas gurglande doande. Förundrat frågas det varför författare är så intresserade av fåglar. Nu är ju inte bara författare intresserade av dess djur, det är bara så att det är just författare som skriver om det. Beror fågelintresset på att de symboliserar friheten, att deras stora överlevnadsförmåga tar dem över halva jordklotet eller kanske för att de är så vackra? Det är naturligtvis för att de fyller vårt ljudrum. I alla fall om man bor utanför de värsta ljudföroreningarna. Där stadens ljud slutar tar fåglarnas ständigt omväxlande sång över. Tanken att gå i skogen eller på en äng under våren eller sommaren i fullständig tystnad är i alla fall för min generation en Rachel Carssonsk skräckscen. Så länge fåglarna fyller luftrummet vet vi att naturen lever.

Högsommarens ljud

Jag vaknar av hussvalornas envetna flygande fram och tillbaka till bona ovanför mitt sovrumsfönster, hela tiden sirrar och kvirrar de. Småpratar med varandra eller kanske förmanar och undervisar sina snart flygfärdiga ungar?