Drygt 24 timmar efter att vi konstaterat att Hamnfestivalens framtid är osäker kom bekräftandet. Festivalen blir av nästa sommar, men sedan är blir det väldigt spännande att se vad som väntar. En minst sagt osäker framtid.
Kommunen tar sin hand från festivalen genom att föreslå att den i framtiden ska upphandlas, vilket kan bli katastrofalt eller ett lyft. Jag måste erkänna att jag inte är särskilt orolig över att varken själ eller hjärta därmed ska förloras – ett tivoliöltältsjippo kan väl knappast bli mindre rafflande.
Förhoppningsvis leder detta till att en framtida hamnfestival får en helt ny lokal prägel som kan bli något Luleåborna får vara stolta över. För, som jag tidigare varit inne på, har de senaste årens festival inte varit något vi vill visa upp för omvärlden.
Och visst är det magstarkt (närmast ett slag i magen) att läsa att Luleå Kommun vill satsa 3,2 miljoner kronor på en festival utan identitet samtidigt som musiksveriges älskling Musikens makt skjuts ner i graven genom att inte beviljas de 1,8 miljoner de begärt. Det känns både frustrerande och ledsamt – men en festival utan kött och alkohol räknas kanske som mångfaldens fiende i Stadshuset ...
När jag pratade med Emmeli Nybom, ordförande i kultur-och fritidsnämnden, under tisdagen berättade hon att cirka en miljon går till personalkostnader – övriga två miljoner antar jag går åt till ballonger, överbetalda artister och sanering av centrum. Samtidigt räknar jag med att det blir en del inkomster med tanke på alla krögare och omsättning i tälten.
Jag vet att många jublar över att Hamnfestivalen lever vidare i sin nuvarande form ett år till och det går knappast att argumentera för att lägga ner ännu en folkfest. Jublar är förresten fel ord – skålar i plastglas är det rätta uttrycket.
Men sedan hoppas jag att detta är slutet på Hamnfestivalen as we know it.
Kommunen lär fortsättningsvis lägga pengar på en stadsfest (även om jag räknar med att den är mindre än 3,2 miljoner kronor) och om de kommande arrangörerna satsar på en reprisering kan jag bara beklaga. Risken finns att någon sockerstinn kommersiell aktör med skygglappar passar på att sno den gamla kakan och servera den med massproducerad glasyr.
Jag vill se en jämställd festival med spännande artister, Luleåromantisk inramning och hjärta. Något att vara stolt över och något att visa upp för sina vänner.
Vänta nu. Den festivalen håller ju redan på att begravas på Gültzauudden.
