Svetlana Aleksijevitj blir den 14 kvinnan som tilldelas priset, vilket också tillkännagavs för första gången av en kvinna, Sara Danius, när hon klev ut i Börshuset klockan 13.00 igår.
Akademien har därmed med tydlighet visat att vi lever i en ny tid, i dubbel bemärkelse. Jag tänker särskilt på den litterära genre som de nu belönat, för i ärlighetens namn hade jag förvisso hoppats på Aleksijevitj, men trodde inte att Svenska Akademien skulle göra det modiga valet.
Den vitryska författaren och journalisten Svetlana Aleksijevitj jobbar nämligen dokumentärt, samlar material som en journalist som hon sedan förvaltar som en författare. Och det är människor som aldrig skulle uppmärksammas som hon ger en röst. När Bön för Tjernobyl gav henne sitt litterära genombrott på 90-talet var vi många som läste med både intresse och förfäran. Starka mänskliga öden i ett land som så länge varit slutet för oss som växt upp i kalla krigets skugga.
När sedan boken Kriget har inget kvinnlig ansikte nådde läsare utanför den ryskspråkiga mänskligheten var denna unika röst i samtiden etablerad. Tillgänglig och angelägen. Politisk, skulle vissa säga. En stor berättare, menar jag med flera. Och ett mycket hoppfullt val av Svenska Akademien.