Det är oundvikligt. Att se familjen Grahn-Rosell uppträdda för osökt tankarna till familjen von Trapp från Sound of Music.
För precis som i den klassiska filmen uppträder de fyra barnen tillsammans med sina föräldrar. Skillnaden är dock att alla är i stort sätt lika långa. Och då menar jag långa, över 180 centimeter alla sex. Och precis som i fiktionens värld är det musiken som är det sammanhållande kittet hos familjen Grahn-Rosell från Luleå.
- När andra familjer talar om sport eller samhällsfrågor vid middagsbordet, talar vi om musik, säger Frida Grahn, 17 år och yngst i syskonskaran.
För i denna familj handlade det inte om man skulle spela ett instrument, utan vilket instrument man skulle lära sig.
- Visst hade det varit svårt att komma hem och säga att man skulle sluta spela musik, för allt övande har inte alltid varit roligt. I dag är jag dock tacksam för att vi fick uppmuntran och den hjälp vi behövde. Och att mamma har musikutbildning har betytt mycket, säger Elin Grahn, 26 år som spelar cello men också gitarr och fiol i folkmusiksammanhang.
Årlig konsert
I onsdags höll familjen konsert i Ljusets kapell på Örnäset. Något de försöker förverkliga varje år.
- Barnen är i stort utflyttade, men vi försöker varje år att ge en konsert. Vi har under många år spelat på gudtjänster och gett konserter i olika konstellationer. Jag och Bengt började spela tillsammans eftersom vi har ett stort musikintresse och sedan har barnen kommit med eftersom, säger mamma Ewa Grahn-Rosell.
Hon och hennes man säger sig vara mycket tacksamma för att deras barn, inte bara är begåvade, utan för att de vill spela tillsammans med sina föräldrar.
- Musik ska man göra tillsammans. Det är vår grej, vår gemenskap och vi har roligt ihop när vi övar och spelar även om det alltid blir konflikter också. Att sätta ihop en konsert handlar om en skolning i samarbete, säger pappa Bengt Grahn.
Han fullständigt öser lovord över kommunens Kulturskola även om barnens musikintresse inneburit samma skjutsande som föräldrar till idrottsintresserade barn.
- Elin som är äldst började spela cello när hon var fem år. Då tänkte vi inte på vilket stort instrument det är. Jag vet inte hur ofta jag tagit ledigt från jobbet för att köra henne och cellon genom snöstorm till lektioner, säger Bengt Grahn.
När de övriga barnen sedan valde sitt instrument fanns givetvis förhoppningen om lite nättare instrument. Sonen Henrik valde trumpet, dottern Linda fiol och när det var dags för den yngsta i syskonskaran Frida att välja hade Ewa och Bengt en liten plan.
- Vi spelade vacker flöjtmusik för henne och hoppades att hon skulle välja tvärflöjt, men jag kommer aldrig att glömma när hon kom upp och sa att hon bestämt sig. Frida ville spela harpa och jag såg framför mig hur vi skulle frakta en harpa med lastbil runt stan, säger Bengt Grahn.
Dessutom fick de åka till Piteå för privatlektioner.
- Och vi hoppades att intresset för harpa skulle svalna.
Musikstudier
Nu blev det inte så. Frida stod på sig och fick med tiden låna en harpa av Norrbottensmusiken.
De tre äldsta syskonen har alla studerat musik efter gymnasiet, men det är bara sonen Henrik Grahn som hoppas att studierna på Musikhögskolan i Piteå som han påbörjar till hösten förhoppningsvis ska leda till en framtida musikkarriär.
- Jag hoppas, men allt beror på hur det går, säger han.
Äldsta dottern Elin Grahn har efter några års musikstudier börjat läsa till civilingenjör i Uppsala.
- Men musiken finns alltid med. Det är lätt att flytta och kliva in i nya sammanhang när man kan spela i symfoniorkester. Nu spelar jag i Akademiska kapellet i Uppsala och i V-dala spelmanslag.
Linda Grahn-Rosell som studerat cello och sång på Framnäs folkhögskola säger att hon fortsätter med musik så länge det är roligt.
- Men jag vill inte bara spela i symfoniorkester. Jag gillar all slags musik. Jag tror att jag ska söka in på musikhögskolan i Stockholm, säger hon.
Frida Grahn kan dock tänka sig att hon i framtiden blir mångsysslare. En stort språkintresse tar henne till Kina där hon ska vara utbytesstudent i ett år.
- Men jag gillar också att spela och så tecknar jag mycket. Men troligen kommer jag försörja mig på språk. Jag är en riktigt språknörd och vill lära mig så många språk som möjligt, säger hon.
Hela familjen är dock eniga om att musiken inneburit mycket glädje, både enskilt och för familjegemenskapen.
- Det är en upplevelse att dela tillsammans samtidigt som vi får uttrycka oss, säger Bengt Grahn.