Hundrafaldig upplevelse

"Gamla kulturinstitutioner som ett länsmuseum får lätt stämpeln som dammiga och lite tråkiga minnesbevarare. Norrbottens museum skall ha en eloge för att det upplåter arenan för mat- och musikkonstnärer som Jord, Abrahamsson och Ylipää", skriver Norrbottens-Kurirens Anna F Strömbäck om föreställningen på Norrbottens museum.

Kultur och Nöje2005-11-18 06:35
Folkmusikgruppen Jord, Björn Ylipää och Lena Abrahamsson <BR>Mailmale ? Tornedalen ut i världen <BR>Norrbottens museum 17 november <BR>Pågår till och med 20 november <BR><BR>"Det är som på nyårsafton" hör jag någon säga där vi står samlade på gården till Norrbottens museum. Det är stämningen som gör det. Det kan inte bara vara sältan från det torkade renköttet som ger styrka åt buljongen som vi serveras. Det går också att ana en främmande smakbärare, asiatisk kanske, som värmer i kylan. Efter den väntar lenande varm lingondryck innan vi hälsas välkomna in i värmen. Premiär-föreställningen av den musikaliska smakutställningen Mailmale har börjat.<BR>&nbsp;? Öppna era sinnen, säger matkonstnären Björn Ylipää.<BR>Det är Björn Ylipää och Lena Abrahamsson som står för matinslagen i Mailmale och gruppen Jord för musiken. Tillsammans har de regisserat, gjort scenografin och producerat föreställningen.<BR><BR><STRONG>En vandring</STRONG><BR>Väl inne i museet börjar så en vandring. Vi närmar oss stillsamt Erling Fredrikssons harpa som så småningom förstärks med Susanne Rantatalos röst. Scenen handlar om att resa ut i världen och lämna det kända och invanda. Vi får färdkost med oss. Den dubbla limpsmörgåsen smakar med en gång så bekant men mellan skivorna finns också nytt och spännande. Efterrätten är en liten påse med russin och inte vilka russin som helst. Det är svårt att låta bli men det vore fel att avslöja allt. Då fanns det kanske mindre att uppleva och överraskas av för er som ännu inte varit här.<BR>Men upplevelserna sker inuti våra huvuden. Föreställningens 100 platser har sålt slut i kväll. Det betyder en hundrafaldig upplevelse eftersom det vi ser, känner, smakar på och hör är så unikt för var och en.<BR>Inte trodde jag att trapphuset i vårt gamla länsmuseum skulle kunna bjuda på så mycket upplevelse som det gör nu. På perforerade plexiglasskivor som har monterats ovanför trappräckena sticker skedar ut likt vita fåglar. Eller fiskstim tänker jag senare när jag har kommit en bit upp i trappan och ser dem från ett annat håll. Innan dess har vi trollbundits av Jords musik och Norrsken. Det väntar mer när vi kommit längre upp i huset.<BR><BR><STRONG>Potatispas</STRONG><BR>I rummet med mandelpotatisarna som symboliserar 7.053 Pajalabor serveras potatistapas. Smårätter som bör ätas med ögonen innan man dyker på dem med resten av kroppen. Varje liten detalj är så genomtänkt och det gäller såväl smak som uppläggning eller installation.<BR>Rödbeta med syrligt garnityr vill berätta om Tornedalens påverkan från öst. Om hur vi känner oss gränslösa fast gränsen kan vara knivskarp ibland. Gränserna för det upplevda av Mailmale är bara dem vi själva sätter.<BR>Det kan inte avslutas bättre än med ett riktigt kaffekalas. Då samlas hela Jord-gänget och de ger flera smakprover ur senaste skivan med samma namn som utställningen.<BR>Gamla kulturinstitutioner som ett länsmuseum får lätt stämpeln som dammiga och lite tråkiga minnesbevarare. Norrbottens museum skall ha en eloge för att de upplåter arenan för mat- och musikkonstnärer som Jord, Abrahamsson och Ylipää. Det är förhoppningsvis inte sista gången.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!