Sommaren 2010 träffade jag för första gången Daniel Wikslund, Sveriges nordligaste riksspelman. Jag hade kört den 27 mil långa sträckan, från Luleå till Tjautjas, helt i blindo - utan en aning om vad för slags möte som väntade. Efter denna eskapad har jag i, såväl text som ord, försökt återge mina intryck av Wikslund och det Flottkalas som han årligen arrangerar. När jag besöker en större tillställning, om det så är MADE-festivalen i Umeå eller det så omdebatterade Luleåkalaset, dyker alltid samma fundering upp: vad kunde Wikslund i Tjautjas ha åstadkommit med dessa ekonomiska resurser?
Flottklaset är nämligen det svindlande resultatet av en enda mans visioner. Flottar, scener, tält, broar, äventyrslandskap - allt är byggt för hand. Med en i sammanhanget minimal budget har Wikslund skapat en världsunik fest som lika mycket är en naturupplevelse.
Två år senare har jag återigen arrangören på tråden.
- Vad har hänt sen senast, undrar jag. Frågan är retorisk. Under två års tid
kan hur mycket som helst
ha skett.
Daniel Wikslund börjar med att entusiastisk redogöra för de 40 musiker och artister kommer till årets kalas. Fler än någonsin.
- Men hur är detta möjligt, avbryter jag? Från mitt förra möte minns jag att det fanns problem med just inkvartering.
Byggt ett hus
- Jo, så var det, intygar Wikslund. Nu har jag dock byggt ett hus. Kom upp och kika på det, vet jag.
Jag måste förstås se det med egna ögon.
Jodå. En dagstur senare kan det bekräftas. På tomten står mycket riktigt ett logement för artister, komplett med kök och sovplatser. Från det sträcker sig sju meter långa stockar - rakt ut mot sjön. De håller i sin tur uppe en "svävande" altan. Alltsammans har byggts efter en gungkonstruktion som fordrar att vikten ute på terrassen aldrig överskrider huskroppens. Förmår man vrida blicken från det vackra sjölandskapet, mot själva logementet så ser man att det består av handbilade timmerstockar som omsorgsfullt silverbetsats och behandlats med järnvitriol. Genom en entré skymtas något som liknar en gigantisk sovvagnskupé, med tre sovplan. Ur en annan port kommer den väldoftande röken från stora kastruller. Och från en tredje ingång bastuånga.
Flottkalaset växer åt alla håll och kanter. I år emotses bland annat campinggäster från Tyskland, Holland och England. Utomlands sprids ryktet om festivalen på de mest märkliga vis. En dag vaknade till exempel Daniel Wikslund upp med ett meddelande om att han figurerade på Der Spiegels framsida. Det är oklart hur det gått till.
Samtidigt har spelmannen aldrig lagt så lite tid på annonsering och sponsring som i år. Fokus har legat på själva kalaset. Uppslutningen kring det återkommande flottkalaset är trots allt god. Frånsett " två mycket stora företag i trakten" har alla företagare runt om i kommunen hjälpt till att bygga upp festivalen.
Akterna är heller inget Wikslund behöver skämmas för. Ett stående inslag är OS-orkestern, vars namn inte syftar på de pågående spelen i London. Förkortningens skrivs ut Orkester Semester och syftar till att de musikervänner som Daniel bjudit upp samtidigt får fira ledigheten i Tjautjas, med bastubad och löpturer i hård terräng. Under flottkalaset fungerar orkestern dels som en pausorkester, dels som en akt i sin egen rätt. Bandet utgörs av renommerade Arvika Blues Breakers, samt Daniel själv.
Jakt och slakt
Därutöver kommer det bjudas på JP Nyströms, folkpopbandet Laservågen, jojkrockarna Jarnna, The Meänland som spelar reggae på meänkieli samt Johan
Piribauer & Gruvtolvan.
Bekanta inslag, i form av eldshower och uppträdanden av Clownen Olle af Klintberg finns såklart kvar i programmet. Nytt är att bland annat den unge trollkarlen Jonathan Magic från Gällivare framträder, samt att man under en särskild minoritetsafton kommer
lära ut jakt och slakt på
samiskt vis.
Efter en stund landar vi en diskussion om Flottkalasets framtid det som driver eldsjälen Wikslund framåt. Det tycks inte finnas någon ände på visionerna, och heller inte handlingskraften.
- I princip finns det möjlighet att tredubbla det nuvarande festivalområdet. Kalaset skulle kunna bli som ett litet Urkult, resonerar han, och lägger i samma anda fram sin filosofi:
- Expansionen är nyttig för att den medför en känsla av fräschhet. Jag vill alltid kunna erbjuda något nytt. Och vem vet, när jag är 90 år gammal kanske jag kan gå i land med en käpp på kalaset, och se ett pariserhjul mitt på ön, omgivet av representanter från National Geographics.
Vi skrattar lite försiktigt. Samtidigt inser jag att det mycket väl kan komma att bli så.
Flottkalaset inleds på fredag, men redan nu känner man vibrationerna i luften.