Identitetskris med förvecklingar

Mustaschen Regi:Manus:Musik:
En morgon pratar Marc och Agnés om att hon aldrig har sett honom utan mustasch. När hon sedan springer iväg på ett ärende bestämmer sig Marc för att överraska sin fru och rakar sin överläpp. Marc är spänd inför att se hur hon ska reagera, men när Agnés kommer tillbaka säger hon ingenting. Hon lägger inte märke till förändringen och det gör inte heller Marcs vänner eller arbetskamrater. Och vad som är värre är att när Marc konfronterar henne och påpekar att hon inte sagt något om mustaschen så tycker hon bara att han är löjlig - för han har ju aldrig haft någon mustasch.
Till en början framstår det som ett dåligt skämt men man förstår snart att det inte är det. Alla i Marcs närhet är lika övertygade om att han aldrig haft mustasch som han själv är om motsatsen. Hade Jackie Chan spelat huvudrollen hade han förmodligen redan här utbrustit "who am I?".
Den obehagliga förvirringen som uppstår leder in mot en djup identitetskris.
Emmanuel Carrère har regisserat filmen efter sin egen bok och den handlar i grund och botten om det avstånd som alltid finns mellan två människor och hur missuppfattningar kan bidra till att göra det större. Det är snarare en beskrivning av ett förhållande i sig än vad det är ett problem med en lösning.

I början av filmen vill man gärna klamra sig fast vid någon slags logik men en sådan ter sig mer och mer avlägsen. I samma takt försvinner också verklighetsuppfattningen och galenskapen kryper närmre. Ackompanjerat av ett pulserande och smått suggestivt soundtrack signerat Philip Glass tar filmen oss längre bort i Marcs desorientering.
En given situation som involverar flera personer medför alltid olika synvinklar. Vad vi säger och vad andra uppfattar stämmer ofta inte överens. Men det är förvånansvärt ofta som människor blint räknar med att andra ska förstå vad de menar eller tänker, särskilt om man jämför det med hur ofta människor i sin tur reflekterar över andra på motsatt vis. Filmens stora behållning ligger just i framställningen av det.
Förhållandet och hela Marcs liv är inte vad det en gång varit och allt beror på en sådan löjlig sak som en mustaschs vara eller icke vara. Det påpekas att kärleken mellan Marc och Agnés egentligen är det enda viktiga, men det enda som riktigt klamrar sig fast är konflikten, och det är lätt att känna igen sig. Vem var det egentligen som "började", vem gjorde det till "en grej" och vem är det som fortfarande "håller på"?
Själva galenskapen och den rubbade verklighetsuppfattningen i Mustaschen är lite väl svårtolkad, men kanske var det bara jag som var för dum. Så tänker man ju i alla fall om någonting som man inte riktigt förstår. Filmen är mysterium och jag gillar det, men tyvärr lämnar den inte samma omtumlande känsla efter sig som till exempel Mullholland Drive gjorde.

Rollinsatserna är enastående och det är lätt att känna igen sig i svårigheterna med förväntningar, uteblivna reaktioner, missuppfattningar och små vardagliga kränkningar. I filmen leder det till ett ifrågasättande av hela existensen som till slut bara utmynnar och stannar vid ett enda stort frågetecken. Kan inte någon skriva en grundlig analys och maila den till mig? Eller så kanske jag bara ska ta och se den en gång till.