Imponerande och professionellt
Söndag, kl. 20.00
Kulturens hus, Lilla scenen
Koreografi: Jakob Isaksson
Dansare: Sandra Bråborg, Patrik Häggström, Thomas Hämén, Lisa Peterson-Berger, Charlotta Ruth, Marie Wårell Öhman och Hanna Östlund
Det var med det nya Kulturens hus särskild i åtanke som Dans i nord hade ordnat med denna föreställning. Det är klart att ett nytt hus av denna klass behöver fyllas med dans, särskilt i en dansstad som Luleå.
Lilla scenen var nästintill fullsatt med dansintresserat folk som avsatt söndagskvällen för att se denna show med street dance. Och dansarna gick ut hårt redan från början med ett häftigt intro. Efter att vi i publiken hälsats välkomna drar dansarna igång direkt utan någon musik i bakgrunden. I stället för att dansa till musik bygger de själva upp ett beat bestående av handklapp, fotsteg och diverse andra uppfinningsrika rörelser som skapar ljud. Det är asgrymt, det är inte bara snyggt, det låter bra också. Men efter inledningsnumret kommer så annan musik in.
Jag måste säga att Jakob Isaksson, som har skött koreograferandet, har gjort ett imponerande jobb. Det är mycket som hinner hända på 50 minuter, allt flyter på bra och är väldigt snyggt oavsett om det är kvicka energiska partier eller lugnare housiga grejer. Det känns oerhört proffsigt, och det är klart, med en sådan genomgående hög fysisk skicklighet som de här dansarna har är det svårt att göra något som inte känns proffsigt. De är (som jag skulle ha sagt om jag hade varit deras föräldrar) jätteduktiga.
Det dansades alltså fri stil och det innebar en väldig blandning av rörelsemönster från olika stilar. De gör allt från små balettgrejer till klassiska breakdancemoves, men också lugna partier med mjukare rörelser. Fast egentligen är det väl lite dumt att klassificera rörelser så där, man kan kanske sammanfatta det som modernt.
Ibland känns det som att gnistan försvagas något i vissa av de lugnare partierna, men den händer aldrig att den inte återfår nytt liv. Ofta sker det genom en knappt skönjbar upptrappning i intensitet och sedan är de tillbaka på banan igen.
Och även om jag inte doktorerat i dans så vågar jag påstå att det är ett imponerande resultat som det här norrbottenskollektivet satt samman. Det är både genomarbetat och snyggt. Sedan är det också grymt att delar av musiken ofta låter som ett soundtrack till en actionkomedi från tidigt 1990-tal, med de långa tonerna på den distade gitarren. Det gillar jag.
Efteråt får de blommor och blir inklappade både en, två och tre gånger.Fotnot: 50 min fristil kommer att turnera runt länet och spela på skolor i Luleå, Överkalix, Övertorneå, Älvsbyn, Piteå och Gällivare.
Så jobbar vi med nyheter