Imponerande varieté utan stringens

Flickan med äpplet på huvudet Text: Hasse Carlsson, Boel Forssell och Ola Karlberg Medverkande: Ola Karlberg och Bronja Novak Regi: Stina Hedberg Koreografi: Bronja Novak Musik: Ola Karlberg Kostym: Anna Kraft Scenografi och ljus: Andreas Nordangård Big Wind Norrbottensmusiken Skolföreställning. Folkhögskolan i Älvsbyn.  Den handlar om just vad vi känner och inledningsvis när publiken ljudlöst smyger in i salongen handlar det om känslan av att vara jätte-många och samtidigt mycket, mycket tysta. Varieténs konferencierer heter Per och Olivia. Utan problem gör de också showens alla olika artister. Bäst tycker jag om ?Flickan-med-äpplet-på-huvudet?. Som alltid är Bronja Novaks scennärvaro absolut och ?Flickan? med sin knäppa huvudbonad, ett tovat jätteäpple, blir trots eller tack vare en övertydlig mimik en nära gestaltning av människans inre. Den plats där känslorna är heta men sällan synliga i sin hela styrka eftersom de utanför kroppen liksom bara får pysa ut. Hon, ?Flickan?, har ingen sån pysfunktion. Av att möta musikanten blir hon superglad och när han inte ser henne; intill upplösning förtvivlad. Bronja Novak är dansare och varieténs känslor uttrycks främst med kroppen, dans varvat med något som närmast är akrobatik. Det fångar ögat och man blir lite imponerad. Riktigt samma förmåga att ta plats har nu inte kollegan och musikern Ola Karlberg. I Big Winds föreställningar brukar han som regel spela en komisk och ibland riktigt irriterande figur, men i den här varietén är han mer återhållen. Hans roll som den rufsige prinsen Franz von Nobel, nobbad av prinsessan med de många friarna, är riktigt rörande och med mer botten än mycket annat jag sett honom göra. Ändå är Flickan med äpplet på huvudet ingen toppenproduktion. Trots att tempot är högt och ?Flickan? verkligen bra, saknar föreställningen den så värdefulla stringensen. Övergångarna mellan artisterna i varietén är oklara, intensiteten i numren dras ner och jag tröttnar på nästan alla scener utom just dem med Franz von Nobel och ?Flickan? med sin musikant. Problem som en repertoarteater kan putsa vidare på för ?Flickan? och Franz är samtidigt nämligen väl värda att lära känna.