När Bok och Bild öppnar portarna på lördag står yttrandefriheten och demokratifrågor i fokus, bland annat med föreläsare som Martin Schibbye, Johan Persson och Maria Sveland. De två första om tiden i ett etiopiskt fängelse efter gripandet under en reportageresa där syftet var att reda ut hur oljeindustrin påverkar de civila i Ogadenprovinsen. Den senare om näthat som främst drabbar kvinnliga journalister.
Samtidigt öppnar utställningen Gállok protest art? på Norrbottens museum, där insamlad protestkonst från demonstrationsområdet vid Kamp Kallak visas. Även det ett uttryck för yttrandefriheten.
Själv arbetar jag på en arbetsplats som värnar yttrande- och tryckfriheten. Därför kan jag inte låta bli att reagera när en arbetskamrats tysta manifestation till förmån för 18 varslade kollegor i form av en installation, 18 guldklimpar på pinnar och en måltavla som symboliserar de som blir kvar, togs ned från entrén till min arbetsplats på vår vd:s order på måndagsmorgonen. vd:n säger förvisso att om han fått frågan troligen tillåtit konstverket, att han inte riktigt förstått vad det var, men faktum är att det togs ned med omedelbar verkan.
Konstnären kallar verket Två miljoner, vilket är en del av besparingen för de som får gå.
”Jag ville hedra mina arbetskamrater. Måltavlan symboliserar oss som är kvar. Jag menar vem får sluta nästa gång?”
Satt i sitt sammanhang handlar det om just yttrandefrihet. Förvisso kanske en protest, men lika gärna ett minnesmärke eller ett uttryck för sorg. Jag menar– konstverk kan tolkas på många olika sätt. Vem har då tolkningsföreträde?
Att värna det fria ordet, liksom den fria konsten är en del av varje dags återerövrande av yttrandefrihet och demokrati. Det är de små och ogenomtänkta handlingar som tillsammans kan bli till ett mönster som på sikt hotar det vi värnar. Eller som konstnären själv säger:
”Inget är förstört. Ingen har gjort sig illa. Det var en stilla protest”
I yttrandefrihetens namn. Amen