Inget magplask för Depp och hans tappra mannar

Pirates of the Carribbean: Död mans kista i Disneys piratkonvoj om tre filmer är som väntat ett enda stort sjöslag. Och precis som förra gången vi begav oss ut på de sju haven är kombattanterna många. Förutom alla de matroser vi känner igen från första seglatsen presenteras i Död mans kista också en hel del nya sjöbjörnar. Och många är de som sitter vid årorna, handlingen är ett ganska så tilltrasslat nät av intriger, karaktärer och förbannelser
DET ÄR MÅNGA SOM FÅR sina fiskar varma, här möts både pirater, engelska flottan, spöklika fiskpirater och dessutom några kannibaler. Precis som i verkligheten är antipiraterna väldigt torra.
Filmen börjar med att Will Turner (Orlando Bloom) och och Elizabeth Swann (Kiera Knightley) döms till döden. Will släpps mot försäkran om att han ska hitta kapten Jack Sparrow (Johnny Depp) och den kompass som kan visa vägen till den mytomspunna Död mans kista.
SAMTIDIGT FÅR Jack Sparrow veta att den sjövilde och spöklike Davy Jones är på jakt efter honom. Det är dags för Jack att betala tillbaka en skuld bestående av 100 års tjänst på Jones skepp.
VI SJÖNJER REDAN tidigt i filmen en handling som pekar åt alla väderstreck och det är lite för många personligheter och historier i en och samma skuta. Även om filmen är långt ifrån att kapsejsa så får den ibland slagsida och några av sidospåren hade man gott kunnat lämna åt hajarna. Det är inte nog med att alla tampas med alla, hela tiden försöker de också att blåsa varandra.
TUR ÄR ATT FILMEN har en bra besättning.
Längst fram i fören har vi så klart Johnny Depp, som verkar älska att spela sin rollfigur Jack Sparrow som en sjöman älskar havets våg.
Han är en riktig fena på att spela den något oärlige piraten som förmodligen är en av de få som skulle kunna segla helt förutan vind.
Hela tiden fiskar han efter skratt och även om det är sällan man drar något riktigt papegojskratt så är det alltid roligt att se honom. Även om det ofta blir lite väl plojigt är humorn något av filmens flytväst.
Men det är fler än Depp som gör bra ifrån sig, bland annat gör vår svenska båtkarl Stellan Skarsgård (Deep blue sea, S/Y Glädjen och Falsk som vatten) en strålande insats som "Bootstrap Bill" Turner.
GASTKRAMNIINGEN sköts i denna film av en fläskig ubåt till skepp, bemannat med blötdjurs-pirater och en ondskefull Dr. Zoidberg vid rodret. Inte lika klassiskt som ett reguljärt spökskepp, men det fungerar. Och dataanimeringen av kaptenen Davy Jones är faktiskt ruskigt snygg.
Ett problem med uppföljare, och särskilt vad gäller sådana här storfilmer, är att de ofta tar i för mycket. Actionscenerna ska vara mer påkostade än tidigare och odjuren ska vara värre. Ofta leder det bara till magplask. Men i Pirates of the Carribbean måste jag säga att de har stoppat i lagom mycket krut i skjutjärnen. Vågorna är högre än senast, men det är inga tsunamis.
SEDAN FINNS DET ett grundläggande underhållningsvärde i själva pirattemat och jag måste säga att de som lotsar sjöter rodret väl. Det här är kanske inte någon kanonfilm, men den uppfyller förväntningarna. Inte med råge, men med måtta.
Trist är dock att filmen saknar ett slut, det får vi se först i nästa film. Och det återstår att se om de lyckas hålla stadig kurs även i den, men efter att ha sett Död mans kista skulle jag nog gissa på att Depp med manskap kommer att ro även det skeppet i hamn.