Mörka. Det nya modeordet.
Plötsligt är det som om Sverige lider under en gigantisk konspirationsvåg. Det hjälper inte att vi lever i den mest faktaspäckade tiden någonsin eller äger en av världshistoriens mest liberala tryckfrihetslagstiftning.
Det är bara att slänga iväg ordet i förhållande till en politisk fråga: någon har valt att ”mörka” och en debattpoäng är inom räckhåll.
Så tröttsamt.
Begreppet om att verkligheten ”mörkas” kommer inte sällan från extremhögern och nazistanstrukna kanaler. Det är bara att ta en titt på deras hemsidor och material om hetsen mot det svenska samhället och våra medier. Om dessa krafter skulle få ett större inflytande inträder det som verkligen skulle kunna beskrivas som ett mörker. Spåren leder rakt mot inskränkningar för vad som ska sägas högt och publiceras.
I ett av våra närmaste grannländer, Ryssland, sker en ökad inskränkning av medie- och föreningsfriheten. I de så kallade agentlagarna från 2012 och 2015, som tar sikte på all oberoende aktivitet, klassas allt fler som ”utländska agenter”. Ironins höjdpunkt kom i slutet av förra året när ytterligare en samisk organisation på Kolahalvön fick denna stämpel. Det ska mycket till när även ursprungsbefolkning blir definierade som utländska agenter, men så sker, och duman genererar sig inte. Nu fjärmar man sig mot internationella konventioner till skydd för fria medier och organisationer, som man tidigare förbundit sig att tillhöra.
Den ryska modellen har sin föregångare i Kina och Belarus. Liknande modeller har sett dagens ljus i Ungern och ve och fasa, nu har Polen, med sitt nationalistiska parti Lag och rättvisa vid makten, ändrat i medielagstiftningen. Den ger regeringen direkt inflytande att utse cheferna vid de statligt licensfinansierade tv- och radioföretagen.
Det är verkligen ingen hemlighet att svenska myndigheter, företag och andra aktörer kan undanhålla eller ängslas över att visa vilka beslut som fattats eller hur de agerat. Självklart finns det tidningar och mediebolag som kunde göra mer för att belysa frågor.
Men för den som söker information och vill följa nyhetsflödet finns många vägar och framför allt lagligt stöd. Är du inte nöjd med din morgontidning kan du vända dig till nästa publikation. Det är bara latheten som sätter sin gräns när man utbrister ett allmänt gnäll om att ”medierna mörkar”.
I år firar den svenska tryckfrihetsförordningen 250 år. Det är en ljus historia och något att värna om.