"Jag är inte fri från jante"

Pelle Carlberg klämmer in en intervjutid på fredagseftermiddagen efter att han repat hela dagen. I veckan spelar han på Mosebacke och i början av september på Debaser Medis i Stockholm. Vi träffas på skolgården i Gamla stan där hans barn leker efter en dag i skolan. Pelle har fyra, två av varje. Ena sonen är fullt upptagen med en boll och tvillingdottern har precis hittat ett hopprep. På intervjubandet eferåt hörs det behagliga bakgrundsljudet av barn som leker och skrattar. Det är det här som gör att Pelle Carlbergs låtar inte är så kärleksbetonade. - Det är inte intressant för mig att skriva om det. Det lockar inte mig att bearbeta sådana saker. Vardagligt och jordnära
Han är lyckligt stadgad med fru och barn och sommarhus på Gotland. Pelle Carlberg väljer att fokusera på fenomen och saker i tiden. - En del tycker att jag skriver om sådant som är konstigt och som jag inte borde skriva om. Jag försöker skriva om sådant som är vardagligt och jordnära. Det blir inga spektakulära saker, det är mer små betraktelser av sådant som jag tycker är lite konstigt. Besvikelser och mindervärdighetskomplex också. Jag spetsar inte till det så mycket. Prio för honom är det underfundiga. Det blir så lätt självömkan annars, menar han. Men samtidigt finns det studentikosa och plojiga som jobbig motpart och balansgång kan vara svårt. Pelle Carlberg klarar dock skivan. - Jag är ganska sträng med var gränsen går för hur roligt det får vara. Skivans sjätte spår Because I’m worth it är baserad på ett samtal som Pelle Carlberg hade med sin pappa. - Jag och min pappa satt i bilen på väg till Hälsingland för ett tag sedan. Min pappa jobbar på bank så vi pratade om olika generationers relation till att låna mycket pengar på banken. Då berättade han att 70-talisterna kallas "because I’m worth it-generationen". Till skillnad från tidigare generationer, som var mer jante-låsta, vill de ha allt på en gång, för det är de värda. Pelle Carlberg syftar på paren som flyttar ihop, precis fått fast jobb och skaffat barn. När de ska köpa hus vill de ha allt. - Bra bil, gärna pool, ett perfekt hus och de vill inte amortera någonting. För det är de värda. Jag säger inte att det är fel, snarare är det en reflektion över att jantelagen för första gången släppt taget om en generation. Konsumtionsångest
- Jag passar väl in lite grann i den där bilden, jag har alltid velat ha allt men jag har också ständigt haft dåliga samvete för det. Jag är inte fri från jante. Pelle Carlberg beskriver det som att han är i skarven, han både betraktar och befinner sig i det samtidigt. - Det gnager att jag gapar efter för mycket, min konstumtionsångest har jag skrivit om förut. Köper jag något så förvandlas den lustfyllda känslan snabbt av att jag måste hålla tillbaka dagen efter. Jag vågar sällan ta på mig nya kläder direkt efter att jag köpt dem, det måste få sjunka in lite hemma först. Anglofil
Hans inställning till England och brittisk popmusik är ytterst djupgående i hans leverne, musik och sätt att klä sig. Pelle Carlberg minns fortfarande och talar entusiastiskt första gången the Smiths gjorde entré i hans värld. - Utan England och Englands popmusik ... Det var mitt allt på högstadiet och gymnasiet. Första gången jag såg Smiths var i ett TV-program som hette The Tube och leddes av Paula Yates. De klev in och körde Panic och There is a light that never goes out, live. Och så har de en liten pojke som sjunger det där ljusa partiet; hang the DJ, hang the Dj. Jag hade aldrig hört någon som träffade så rakt in. Nästa dag köpte han The Queen is dead på Musikörat i Uppsala och satt med textbladet och kände igen sig. - Känslan var ju att Morrissey talade till mig. Kan din egen musik gå in samma sätt? - Den är svårare att ta till sig. Det jag känner och skriver om blir abstrakt. Men jag önskar att någon kunde förstå.

"Jag är inte fri från jante"

38-åriga popmusikern Pelle Carlberg släpper i dagarna sitt tredje soloalbum. Om han förut gav sig på negativa recensenter handlar det i år om den egna generationens inställning till att kräva och få allt.