Jazzkonstnären som gillar färg

Årets jazzkonstnär kallas hon i kalottjazz- och bluesfestivals programblad. Hon är ursprungligen från Tornedalen, och som ung njöt hon av naturen, och årstidernas växlingar här uppe. Men så småningom blev människornas tungsinne för mycket för den livsbejakande Liksom.  ? Människor pratade inte mycket med varandra. Allt var tungt och ångestfullt, och alla var mycket deprimerade. Som 15-åring lämnade hon därför hembyn Peräphjolassa i Övertorneå, för studier i Rovaniemi. Hon visste bara att hon ville bort. Nu, 32 år senare är hon ? bildskaparen och författaren Rosa Liksom ? tillbaka. Hennes konst ställs ut på på -Aines museum i Torneå, och hon är glad.  ? Det är inte så mycket för att jag kommit hem till Tornedalen, utan för att alltid är kul att se sina konstverk hänga på väggarna i stora lokaler. De ser mycket bättre ut på museum än hemma. Gillar färger Hon sitter parkerad i en svart skinnfåtölj belägen i lobbyn på Torneå stadshotell där hon för tillfället är inkvarterad. Bortanför henne och närmare foajén hoppar hennes dotter Saaga hopprep. Saaga är sju år, själv är hon 47, och båda är klädda i starka, glada färger.  ? Vad kan jag säga, jag gillar färger helt enkelt. Se bara på mina konstverk. Det handlar om vardagsporslin täckt med svårdefinierade figurer i grälla färger, likaledes färgsprakande tavlor med samma slags motiv och inte minst en stor metallbur med en liten lappländsk by inuti. Installationen med buren är skapad speciellt för festivalen, det är hennes ?tack för att jag får vara med?.  ? Jag har följt festivalens historia, och den är en bra idé. De frågade mig redan för fyra år sedan men då kunde jag inte vara med, men i år passade det. Det är en stor ära, många duktiga konstnärer har varit här åren innan. Flytten till Rovaniemi blev en chock för den unga Liksom som nu stod ensam för första gången i sitt liv.  ? Det var mycket tråkigt. När man vuxit upp i ett landsbygdskollektiv och flyttar till en större by där man inte känner någon. Det är mycket ensamt. Men trots eller kanske tack vare tristessen engagerade hon sig i studentföreningar, anordnade fester och annat. Det tyckte hon om, och hon bestämde sig då för att hon skulle flytta till Helsingfors efter studenten. Det kanske var för att hon varit så inställd på det som flytten till Helsingfors inte gav henne skrämselhicka på samma sätt som den till Rovaniemi. Hon studerade nu antropologi i den finska huvudstaden, och några konstnärsdrömmar närde hon ännu inte. Flyttade till Danmark I början av 1980-talet flyttade hon till Danmark, och det var livet i Köpenhamn som inspirerade henne till att börja skriva. Hon började måla och skriva, och det visade sig att hon hade talang. Tre av hennes konstverk visades ganska snart på en utställning för unga i Helsingfors. Alla tre köptes av en och samma person. Hur kändes det att sälja sitt första konstverk?  ? Jag undrade över hur någon kunde köpa dem.  ? Jag var naturligtvis nöjd med tavlorna själv. Men ... när du ser mina konstverk förstår du vad jag menar, säger hon och skrattar. Men det var inte konsten utan författandet som höll henne kvar i den fåra hon börjat plöja upp för sig själv. Hennes första bok som gavs ut 1985 blev en succé, liksom den andra och den tredje och så vidare.  ? Efter första boken kände jag att jag att jag kunde leva på det här. Hämtar inspiration från livet Sedan dess har hon också designat pussel, målarböcker och klockor för barn. Hon hämtar inspiration från livet, jorden och allt som händer på den. Hemkomsten är på sina sätt av det vemodigare slaget, och kanske också ett uppslag för framtida verk.  ? Min hemgård står kvar, men den är tom. Nästan hela byn är tom, det är bara på sommaren som det kommer folk dit och semestrar. Men sånt är livet, folk gillar inte livsstilen på landet och så flyttar de in till städerna och jobben. Uppdrag som jazzkonstnär är å andra sidan allt annat än vemodigt, och Liksom berättar glatt om vad kvällen har att bjuda.  ? Det blir vernissage, jazz, snack och avkoppling, säger hon och kastar en hastig blick på sin dotter Saaga som vid det här laget sitter och pustar ut i en intilliggande läderfåtölj. Rosa Liksom ler.  ? Det är fint.